tisdag 20 december 2011

Göran Johanssons fotoblogg

Göran Johanssons fotoblogg

Levererat!

I dag känner jag mig lättad. Utredningens arkiv levererades på förmiddagen till Riksarkivet. 16 flyttlådor, en hårddisk och två dvd-skivor är de synliga spåren efter fem års utredningsarbete. Och jag går ut i solen som en fri man! http://goranjohanssonphoto.blogspot.com/

torsdag 24 november 2011

Blommor som värmer

I dag när jag kom till jobbet möttes jag av en blomsterbukett från två personer som varit på Upprättelseceremonin i måndags. Buketten hade varit på avvägar först men nu kommit till rätt adress. Sekretessen förhindrar mig att tacka personerna offentligt, men inte att uppskatta gesten.

tisdag 22 november 2011

Upprättelseceremonin

Igår var jag med vid Upprättelseceremonin för de som vanvårdats i fosterhem och institutioner. Jag tycker att det var en stram, vacker och värdig ceremoni. Den leddes på ett empatiskt och skickligt sätt av Mark Levengood. Talmannen Per Westerberg höll ett mycket starkt tal till de församlade. Här har jag valt att klippa in några länkar med kommentarer från olika media, men jag börjar med länken till talmannens tal.

http://svtplay.se/v/2610348/rapport/talmannen_per_westerberg_framfor_samhallets_ursakt

SR Ekot
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4813853

Hufvudstadsbladet Helsingfors
http://hbl.fi/nyheter/2011-11-21/sverige-bad-vanvardade-barn-om-ursakt

Norra Västerbotten
http://norran.se/2011/11/vasterbotten/%E2%80%9Ddet-kandes-att-de-menade-allvar%E2%80%9D/

TV4 play
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna?title=den_offentliga_ursakten_vi_vantat_pa&videoid=2099401

Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13968550.ab
Aftonbladet hade en intervju med Bengt Sändh som jag också hade förmånen att ha en pratstund med efter ceremonin. Hans bok Barnhemsungar rekommenderas. I artikeln omnämns Sundsgården. Ledningen hävdar att de inte hade en aning om att det förekommit övergrepp. På sid 201 i vår senaste rapport finns Sundsgården med i uppräknade institutioner varifrån flera personer berättat om vanvård. Vi har intervjuat 7 personer som uppger övergrepp eller försummelse på Sundsgården. (Sid 201 i SOU 2011:61, Vanvård i social barnavård - slutrapport.)

måndag 21 november 2011

Upprättelseceremoni i dag

Klockan 13.00 inleds den ceremoni som så många vanvårdade ser som bekräftelsen på att samhället lyssnat till och tagit deras berättelser om vanvård på allvar. Som tidigare utredare av vanvården i den sociala barnavården ska jag delta vid ceremonin. Jag ser fram mot den och hoppas att den ska bli en värdig cermoni med fokus på samhällets uppriktiga ursäkt för att man svek dessa människor som barn. Ceremonin sänds direkt i SVT. Efter ceremonin håller Samhällets styvbarn ett möte i stadshuset. Jag har lovat att medverka då.

onsdag 16 november 2011

Ersättning för vanvård och kommunala orättvisor

Tänk dig att du bott på barnhem och utsatts för övergrepp eller försummelse. Du kom från en kommun som bestämt en ersättning på 10 000 kr för vad du varit med om. På samma barnhem bodde ett annat barn, från en annan kommun, som får en ersättning motsvarande 700 000 kronor. Ni hade båda blivit utsatta för samma misshandel och samma övergrepp. Var finns rättvisan i detta?

Orättvisan utspelar sig just nu i norska kommuner.

I Sverige föreslog Upprättelseutredningen att "alla som varit utsatta för övergrepp och försummelse av allvarlig art" under under sin tid i social dygnsvård skulle, efter ansökan och beslut, få en enhetlig ersättning om 250 000 kronor. Arten eller graden av lidandet och skadorna skulle inte värderas. Ersättningen var till för att understryka samhällets ursäkt för sveket mot dig som barn. Utredningens förslag blev sedan grunden för en överenskommelse mellan regeringen och s, mp och v i fråga om den svenska ersättningen.

Ibland har det norska systemet med kommunala ersättningar framhållits som ett föredöme. Ibland lyfts de irländska ersättningarna fram där man har värderat både övergreppet i barnavården och hur det senare gick i livet i något slags poängskala. Ju mer poäng, desto högre ersättning. Vilka groteska effekter ett system som bygger på kommunal frivillighet och självstyre kan få framgår av inslaget i NRK. Det finns på den här länken: http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/ostlandssendingen/1.7877515

Personligen tycker jag att Sverige valt en riktig väg, utifrån sin tradition och med hänsyn till den omöjliga uppgiften att värdera människors lidande. Ersättningen ges för att understryka att samhället svek barnen. Den är gemensam för stat, landsting och kommun, och betalas av staten trots att det största sveket skett i kommunerna som hade det primära ansvaret för barnens säkerhet.

I nästa vecka sker den historiska ceremoni där det svenska samhällets främsta representanter ber offren för övergrepp och försummelse i den sociala barnavården om ursäkt. Det tog fem år - kortare tid än i något av de länder som Sverige jämförts med - från utredningens tillsättande till en nationell upprättelseceremoni för offren. Även det är värt att betona.

fredag 14 oktober 2011

Historiskt tillkännagivande och ett gott avslut för mig

I dag kom så meddelandet att regeringen bjudit in till en ceremoni för att ge upprättelse åt personer som utsatts för övergrepp eller försummelse när de varit omhändertagna av samhället under sin barndom. Jag fick meddelandet i bussen på väg till jobbet i morse. Det kändes stort att läsa pressmeddelandet. Jag blev både rörd och lättad på ett sätt som överraskade mig lite. Här är länken till pressmeddelandet: http://www.regeringen.se/sb/d/14412/a/178013.

Jag är tacksam för att alla de personer som berättat sin barndomshistoria för Vanvårdsutredningen äntligen ska få en officiell ursäkt och ett erkännande från det svenska samhället. Ursäkten gäller också alla de som inte anmälde sig i tid till utredningen, inte kände till den eller avstod av andra skäl. Alla vanvårdade får ett erkännande av att samhället brustit i sitt ansvar och en ursäkt å hela samhällets vägnar. Sverige genomför för första gången (tror jag) en stor upprättelseceremoni där hela den officiella makten i stat, kommuner och landsting deltar.

Arrangemanget i Blå hallen i Stockholms stadshus den 21 november kommer att direktsändas i TV. Det officiella upprättelsetalet till alla drabbade kommer att hållas av riksdagens talman Per Westerberg. Hennes Majestät Drottningen, företrädare för regeringen och riksdagens partier kommer att närvara. Även representanter för kommuner, landsting, myndigheter och organisationer kommer att bjudas in. Det fullständiga programmet kommer att ges vid ceremonin.

Under ceremonin gäller särskilda förhållningsregler för fotografering och filmning. Medierepresentanter inbjuds att bevaka ceremonin från särskilda medieplatser. Under arrangemanget kommer inte medier att ha möjlighet att intervjua drabbade. Respekt för integritet och sekretess ska prägla arrangemanget.

Både de som närvarar vid ceremonin och de som inte gör det har möjlighet att få en skriftlig ursäkt hemskickad till sig. På regeringens hemsida går det att läsa mer om upprättelseceremonin, Allmänna barnhusets utställning mm. Följ den här länken: http://www.regeringen.se/sb/d/15109/a/174650

Personligen är jag tacksam och stolt över att en utredning kan göra skillnad. Vanvårdsutredningen började för fem år sedan i liten skala och med ifrågasättande från omgivningen. Efter den första delrapporten, ett tunt häfte med intrycken från drygt sextio intervjuer, förstod vi och omgivningen att detta skulle växa. Den andra rapporten, Vanvård i social barnavård under 1900-talet, SOU 2009:99, ledde till att regeringen konstaterade att "utredningsrapporten ger tillräcklig information för att kunna konstatera att det förekommit vanvård och övergrepp i den sociala barnavården i vårt land". I utredningssammanhang kallas det för ett stort erkännande. Omedelbart tillsattes Upprättelseutredningen och nu har de båda utredningarnas förslag om en officiell ursäkt från samhället blivit verklighet.

Den tredje tryckta rapporten i kedjan av granskning och upprättelse var Vanvårdsutredningens slutrapport som presenterades den 29 september. Den finns att tanka hem här:http://www.regeringen.se/sb/d/14017/a/176670.

Troligen var detta mitt sista stora statliga utredningsuppdrag. Att få beskedet om en upprättelseceremoni den här vackra fredagen kändes bra,  på samma dag som jag ska diskutera min egen framtid med personalchefen. Tidig pensionering eller utreda mera - det är frågan?

Upprättelseceremoni den 21 november

Nu är det klart när ceremonin för upprättelse och ursäkt till dem som utsatts för vanvård under dygnsvård i den sociala barnavården ska hållas. Så här lyder pressmeddelandet från socialdepartementet:

En särskild upprättelseceremoni för personer som under sin barndom utsatts för övergrepp eller försummelse i social dygnsvård kommer att äga rum måndagen den 21 november i Stockholms stadshus. Det officiella upprättelsetalet framförs av riksdagens talman Per Westerberg i närvaro av H.M. Drottningen, representanter för regeringen, riksdagens partier samt Sveriges Kommuner och Landsting.

Ceremonin arrangeras för att ge upprättelse åt personer som utsatts för övergrepp eller försummelse när de varit omhändertagna av samhället under sin barndom. Utredningen om vanvård i den sociala barnavården har genom cirka 850 intervjuer visat att många barn och unga tvingats genomleva en barndom präglad av kränkningar, hot och övergrepp.

En officiell upprättelseceremoni som innehåller ett erkännande av att samhället brustit i sitt ansvar och en ursäkt å hela samhällets vägnar till alla som drabbats utgör en viktig del av upprättelseprocessen. Det finns även ett tydligt önskemål bland dem som varit i kontakt med Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen om en sådan ceremoni.

Ceremonin hålls måndagen den 21 november klockan 13.00-14.00 i Blå hallen i Stockholms stadshus. För att markera den breda uppslutningen bakom ursäkten kommer det officiella upprättelsetalet hållas av riksdagens talman Per Westerberg i närvaro av H.M. Drottningen, representanter för regeringen, riksdagens partier och Sveriges Kommuner och Landsting. Även representanter för kommuner, landsting, myndigheter och organisationer kommer att bjudas in. Efter den officiella ceremonin erbjuds lättare förtäring i Gyllene salen fram till klockan 15.00.

Regeringen bjuder in personer som medverkat i Vanvårdsutredningen och personer som under sin barndom varit utsatta för övergrepp eller försummelse i social dygnsvård men inte deltagit i utredningen.

Anmälan till ceremonin kan endast göras per telefon på nummer 020-123 100 senast den 4 november. På detta nummer besvaras också praktiska frågor om ceremonin. Ceremonin kommer även att direktsändas i Sveriges television.

Medierepresentanter behöver särskild ackreditering för att kunna bevaka upprättelseceremonin. Särskild fotopool gäller. Sista dag för ansökan om ackreditering är torsdagen den 10 november. Ansökan om ackreditering sker till Socialdepartementet.


Kontakt:
Göran Holmström
Politiskt sakkunnig
08-405 43 09

tisdag 11 oktober 2011

Möte med en intervjuad

I dag har jag tillsammans med en av medarbetarna i Vanvårdsutredningen, Lii Drobus, haft en föreläsning på Socionomdagarna. Trots den sena timmen, den sista på dagen, fick vi använda den största salen för att rymma alla som anmält sig.

Det är uppenbart att intresset bland professionella socialarbetare för att lyssna till vanvårdsutredare ökat under de sista åren. Det ger hopp om att man också på hemmaplan arbetar för att höja säkerheten i samhällsvården av barn. Jag var på Socionomdagarna 2009 också, men då var vi i en betydligt mindre sal.

Men det som berörde mig mest var samtalet efteråt med en person som vi intervjuat i utredningen. En kvinna från Västsverige, yrkesverksam socionom, kom fram till mig och överlämnade en present. På tackkortet till boken jag fick står det så här: "Tack för arbetet med den gedigna, väldokumenterade vanvårdsutredningen och för inlevelsen med de drabbade som du förmedlat. Med hopp om att det ska bli ett varmare Sverige efter detta!"

Jag delar hennes förhoppning.

tisdag 4 oktober 2011

Höstfäger i Åre

Nu har jag sovit ut, tagit en bild från balkongen och planerar dagens tur i fjällen. Det blir en kort tur från Storulvån med Emmas hund Ella.

söndag 2 oktober 2011

Vanvårdsutredningen i media

Under några timmar har jag nu gått igenom medianyheter och kommentarer till presentationen av Vanvårdsutredningens slutrapport i torsdags (29/9). Jag tycker generellt att utredningen fick stort utrymme. Det är också lätt att förstå att medierna fokuserat på att jag har en annan uppfattning än regeringen om tidsgränsen för ersättning. I mina direktiv fanns det inte någon 1980-årsgräns. Gränsen var om ärendet var preskriberat eller ej. Att söka konflikt ingår ju som en ryggmärgsreflex i nyhetsliturgin. Nu får man vänta på fackpressen för att få mer initierade bedömningar av rapportens innehåll.

Men jag blev uppriktigt irriterad över Studio1 i P1. Jag medverkade där kl. 16.00. Förhoppningsvis lyste inte min irritation igenom i själva inslaget, men jag kände inte igen detta vanligtvis mycket lyssnarvärda samhällsprogram. Jag har också kommenterat detta på deras hemsida så här:
"Jag blev också överraskad och irriterad över att studioreportrarna hade större omsorg om de utpekade förövarna än de som hade drabbats som barn. Dessutom verkade de dåligt förberedda. Jag kände inte igen Studio1 där jag medverkat flera gånger.

För mig var detta ett lågvattenmärke. Jag hoppas dock att min irritation inte sken igenom under sändningen. Jag är också tacksam för att detta är det enda mediet som så påtagligt valt de utpekade förövarnas perspektiv."

Alla kan ha en dålig dag på jobbet.

För egen del tänker jag nu ta några dagars ledighet och ägna mig åt att njuta av den svenska fjällvärldens höstfärger.

torsdag 29 september 2011

Slutrapport från Vanvårdsutredningen

Sen kväll. Trött efter en intensiv dag. Slutrapporten överlämnad till regeringen efter mer än fem års arbete. Här finns en länk till webbsändningen från presskonferensen. http://www.regeringen.se/sb/d/15076/a/176584

En och en halv timme till överlämnande

Lunch med Vanvårdsutredningen inför överlämnandet av slutrapporten till Maria Larsson.

onsdag 28 september 2011

En historisk vändning - ersättning till de vanvårdade

För en kort stund sedan kom TT med meddelandet att de som vanvårdats inom den sociala barnavården ska få en ekonomisk ersättning om 250 tkr.

Jag är glad i kväll att denna mörka historia kan få en anständig avslutning, att Sverige som land visar allvaret i ursäkten till de vanvårdade och understryker det med en symbolisk ersättning.

I morgon presenterar jag slutrapporten från Vanvårdsutredningen. Att vara statlig utredare är ibland som att åka berg- och dalbana.

tisdag 27 september 2011

Leveransen paketerad

På bilden syns lådorna med mer än 900 brev och rapporter.

Vi kommer att ge varje person som intervjuats i Vanvårdsutredningen ett exemplar av slutrapporten. Det är som ett tack för att de genom sina berättelser bidragit till att avslöja en mörk verklighet i det svenska samhället.

Förhoppningsvis ska deras berättelser bidra till att säkerheten för dagens samhällsvårdade barn förbättras.

På torsdag 29/9 presenteras rapporten vid en presskonferens som börjar kl. 14.30 i Rosenbad och direktsänds på webben.

torsdag 22 september 2011

Även staten kan ibland behöva säga förlåt

Så skrev Mårten Schultz i en tänkvärd artikel i DN igår. Den finns här: http://www.dn.se/nyheter/aven-staten-kan-ibland-behova-saga-forlat.

När vi skrev Vanvårdsutredningens delrapport "Vanvård i social barnavård under 1900-talet", SOU 2009:99, diskuterade vi om stater, myndigheter, kommuner säger förlåt eller ber om ursäkt. Vi tog råd av språkgranskare och kom slutligen fram till att en stat eller kommun ber medborgarna om ursäkt.

Nu är det så att det finns vedertagna processer, bland annat inom FN:systemets ramar, för hur en gottgörelse- eller upprättelseprocess brukar gå till. De har oftast använts efter sanningkommissioner som granskat förhållandena i inbördeskrig. Men det finns också andra exempel från Norge, Irland och Australien. Den australiensiska utredningen som granskade hur aboriginska barn omhändertagits och placerats i barnhem och fosterhem i vita familjer föreslog i sin rapport "Bringing them home" ett system för gottgörelse. De byggde på "the van Boven Principles", som var en guide för omfattningen av en gottgörelse.

En gottgörelse, eller upprättelse ska innehålla följande steg:
1. erkännande och ursäkt
2. garantier för att något inte ska upprepas
3. åtgärder för rehabilitering av offren
4. ekonomisk ersättning

I Vanvårdsutredning beskrev vi den här processen (SOU 2009:99, s.92.) Utredningen var av sina direktiv från regeringen förhindrad att lägga förslag om ersättning till offren, men den uppgiften tilldelades omedelbart Upprättelseutredningen som tillsattes som en direkt följd av vår rapport. Sedan har Kerstin Wigzell, som ledde Upprättelseutredningen, lämnat förslag om detta.

Torsdagen den 29 september kl. 14.30 inleds en presskonferens i Rosenbad där jag presenterar slutrapporten från Vanvårdsutredningen. Efter fem års utredande, intervuer med offer, studier av arkivmaterial och otaliga möten med berörda inom organisationer och myndigheter avslutas nu arbetet.

Det första steget i en upprättelseprocess togs egentligen när regeringen tillsatte Vanvårdsutredningen, fortsättningen kom när Upprättelseutredningen gavs uppdraget att ta fram förslag till olika åtgärder för upprättelse av de människor som utsattes för vanvård och övergrepp i samhällets vård. Nu väntar offren och Sverige på att regeringen ska tillkännage när ceremonin med ursäkt från landets högsta ledning ska hållas och om det blir någon symbolisk ersättning till offren för att understryka att det var samhället som gjorde fel, som inte skyddade dem som barn.

Jag hoppas för offrens del att vårt land lever upp till principer om humanitet och medmänsklighet och fullföljer en upprättelseprocess.





måndag 12 september 2011

En historisk dag?

I dag fick jag uppleva något som jag inte varit med om under alla mina år som tjänsteman i politiskt styrda organisationer.

Regeringen presenterade ett förslag i lördags som innebar ett nej till delar av den upprättelseprocess med erkännande, ursäktsceremoni och symbolisk ekonomisk ersättning till de vanvårdade i den sociala barnavården som Kerstin Wigzell föreslog i början av detta år. Det skulle hamna i medieskugga från 11 september, trodde jag.

Men reaktionerna på regeringens förslag blev omfattande. Denna marginaliserade grupp med svaga röster i opinionen hade fler vänner än vad regeringen hade förutsett. Media, politiker och föreningar lyckades på mindre än två dagar få regeringen att meddela att den bjuder in oppositionen till samtal om hur en ekonomisk kompensation ska utformas. Jag vill gratulera alla vanvårdade till denna delseger.

Som ansvarig utredare för Vanvårdsutredningen har jag i alla kontakter med uppdragsgivarna understrukit att detta inte är en partipolitisk fråga. Ska ett land, stat och kommun, be sina medborgare om ursäkt för vad de utsattes för i barndomen är det en gemensam angelägenhet. Vanvården skedde i samhällets regi, av personer som fått ett uppdrag eller anställts av kommunerna. Det skrev jag redan i delrapporten. (SOU 2009:99) För att understryka allvaret bör ursäkten till de vanvårdade ges från rikets högsta ledning. Om allt detta står också att läsa i Kerstin Wigzells utmärkta utredning.

I försöken att motivera sitt avslag påstår regeringen att förslaget från Upprättelseutredningen inte skulle vara rättssäkert.  Det sker trots att justitiekanslern tillsammans med många tunga remissinstanser tillstyrkt utredningens förslag. Det imponerar inte. Det luktar illa.

Okänsliga besked till de vanvårdade

När jag startade utredningsarbetet för fem år sedan var en av de viktigaste uppgifterna att göra allt för att intervjupersonernas säkerhet skulle vara god. Erfarenheterna internationellt, särskilt från Norge, talade för att det behövdes hög tillgänglighet på telefon och en möjlighet till stödsamtal efter intervjun. Därför erbjöd vi varje intervjuad åtta stödsamtal hos en legitimerad psykoterapeut. Syftet var att bearbeta de minnen av övergrepp som aktiverades till följd av intervjuerna.

Den här planeringen hade sin grund i våra direktiv från regeringen och i rekommendationer från både norska utredare och den svenska Socialstyrelsen. Sedan dess har vår erfarenhet visat att förutom intervjuerna tenderar uppmärksamhet i media och läsningen av det egna arkivmaterialet från socialtjänsten aktivera minnen och få människor att må dåligt. Om allt detta skrev vi redan i vår första delrapport till regeringen.



Döm om min förvåning när regeringen väljer att under en lördag i media meddela beskedet att upprättelseprocessen inte ska innehålla alla de steg som Kerstin Wigzell rekommenderade i sin rapport från Upprättelseutredningen. Den symboliska ersättningen för att samhället svek de vanvårdade barnen skulle inte ges ut.

I dag har jag blivit intervjuad av flera media inklusive TT. Jag håller en mycket återhållsam linje när det gäller vad slutrapporten ska innehålla. Men på frågan om säkerheten för dem som vi intervjuat sa jag följande till TT:

TT den 12 september 2011, 13.57

Göran Johansson, som är regeringens utredare av vanvården av fosterbarnen, är kritisk till att regeringen valt att gå ut till medierna och berätta att det inte blir någon ersättning till fosterbarnen.

Inte minst finns risken att det leder till en psykisk kris hos många.

Hela förarbetet till vanvårdsutredningen var en diskussion om säkerheten. Vad händer med människor som berättar om vad de varit med om kanske för första gången i sitt liv? Jo, man aktiverar gamla minnen. Det är en i sig en riskabel verksamhet vi har bedrivit i fem års tid, säger Göran Johansson.

Utredningen ska om några veckor presentera sitt slutbetänkande som bygger på intervjuer med 866 personer. De äldsta är födda på 1920-talet och de yngsta på 1980-talet.

Han konstaterar att utredningen inte haft några begränsningar annat än att de brott utredningen kartlagt ska ha varit preskriberade och att bara myndiga personer intervjuas.

Vanvårdsutredningens delbetänkande från 2010 fick barn- och äldreminister Maria Larsson att låta utreda hur staten ska kompensera dem som vanvårdats i fosterhem.

söndag 11 september 2011

Beskedet till de vanvårdade

Regeringen valde att igår tillkännage sitt beslut att vägra de som vanvårdats i fosterhem och institutioner i samhällets regi ersättning. Upprättelseutredningen hade föreslagit 250 000 kr till alla som utsatts för övergrepp eller allvarlig försummelse.

Den utredning som jag leder, Vanvårdsutredningen (S 2006:05), hade tidigare presenterat en mycket mörk bild av övergrepp och försummelse som dessa personer vittnat om. Regeringen konstaterade då att 404 intervjuer räcker för att bekräfta att det förekommit vanvård. Den tillsatte omgående Upprättelseutredningen som föreslog en ursäkt från samhället vid en ceremoni och en symbolisk ersättning till de drabbade.

Under fem års tid har Vanvårdsutredningen arbetat. Till skillnad från flera andra länder har vår utredning arbetat i ett politiskt vakum. Vi har inte känt till vare sig denna regerings eller tidigare regerings uppfattning i fråga om upprättelse och ersättning.

Vi har djupintervjuat över niohundra personer och haft kontakt med cirka tvåtusen. Den 29 september kommer vi att presentera vår slutrapport. Den kommer att tala för sig själv och visa en svart historia av övergrepp och försummelse. Den äldsta intervjuade placerades 1922 och den yngsta intervjupersonens placering upphörde 2003. Flera personer kommer till tals i berättelser som vi återger i rapporten. I samband med att rapporten blir offentlig kommer jag också att ge min kommentar till utredningsarbetet och upprättelseprocessen för de drabbade.

Tyvärr fick de drabbade ta emot regeringens negativa besked via media på lördagen den 10 september. Dagen före 11 september. Men jag kan idag ändå konstatera att "nyheten" inte helt begravts i minnesartiklarna från terrordåden i USA.



onsdag 13 juli 2011

Med båt till Göteborg

Förväntningarna på årets båtsommar var höga. Göta kanal från Mem till Sjötorp och sedan via Vänern och Göta älv till Västkusten var planen. Så blev det också. Nu ligger vi efter två veckor i gästhamnen Lilla bommen, Göteborg. Förra sommaren låg vi efter två semesterdagar på grund i Gryts skärgård. Jämförelsen är till årets fördel.

Men vad finns det för erfarenheter att dela med dem som inte seglat på det s.k. skilsmässodiket?

För det första; det är inte särskilt svårt att slussa om du förberett dig genom att läsa exempelvis Göta kanals egen Skepparguide. Gör som det står där, skaffa två ca 12 m långa, lätta linor (skotlinor) och ta det lite lugnt så går det bra. Uppförslussning kräver lite mer, medan man lugnt och sakta sjunker i nedförslussningen.

För det andra; Göta kanalbolaget kan ta betalt. Det kostade oss 8 150 kr för en biljett som gör att vi kan gå tillbaka samma väg. För det får man gästhamnar med varierande kvalité. Det fanns sällan el och vatten tillgängligt vid alla platser. Till de bättre hamnarna räknar vi Berg, Söderköping, Vassbacken och Sjötorp.

Sämst var nog Motala där kanalbolagets huvudkontor ligger. Det fanns inte vatten tillgängligt på de slitna bryggorna och elplatserna var få. Brist på el gäller fler hamnar men vatten saknades bara i Motala. Där skulle man göra loss båten och flytta den till en särskild kaj för att fylla vatten. Vem gör det, med risk för att någon annan tar platsen när man är borta? Riktigt dåligt.

För det tredje; ta tid på dig och prioritera tiden i Göta kanal och Vänern med dess skärgård. Det finns många pittoreska små orter längs vägen att stanna till vid. Och Vänern med skärgården runt Kållandsö och Läckö är definitivt värd mer tid än vi gav den.

För det fjärde; avstå från Göta älv om du inte absolut ska till Västkusten också. Efter slussarna i Trollhättan är det en rätt trist resa längs en stor älv där de ansvariga inte gjort ett dyft för att ge turisterna skäl till att stanna efter vägen. Nej, det är bara en transportled anpassad till stora fartyg och omgiven av övergivna sjabbiga skjul som påminner om en annan tid, en tid när industrin levde längs älven. Jag tror att vi mötte tre (!) fritidsbåtar på hela resan på älven.

Men sen kommer man till Göteborg och då öppnar sig en annan värld. Där är vi nu. Det är häftigt att ligga i en gästhamn centralt i en storstad. Så nu kureras lappsjukan som man drabbades av längs Göta älv.

tisdag 21 juni 2011

Semester och vanvårdsutredning

På onsdag tar vi båten mot okänt mål. Anledningen till det hemliga är att semestern börjar med ett 60-årsfirande av en vän som inte vet var.

Jag ser fram mot att vara ledig och tillbringa mesta tiden i båten. Den här sommaren planeras en stilla resa längs Göta kanal, sedan genom Vänern ner mot Västkusten. Det blir nog en och annan uppdatering på bloggen när andan faller på, eller när jag får svårt för tystnaden på nätet.

De senaste veckorna har jag skrivit och läst, läst och skrivit, om och om igen. Den 30 september ska vi lämna slutrapporten från Vanvårdsutredningen. Efter fem år och mer än niohundra djupintervjuer, insamlande av över 50 000 sidor arkivhandlingar, otaliga telefonsamtal med drabbade, avslutas ett viktigt arbete. Utredningsgruppen har jobbat med metoder hämtade från sanningskommissioner, men varit förhindrade att konfrontera förövarna.

För min egen del har bilden av Sverige och skyddet för barn förändrats. Den naiva tron på det goda hos människan, som jag fick till livs redan i söndagsskolan därhemma i Degerfors, har bytts mot något annat, men vad?

Det finns många frågor som söker sina svar. Hur kan, exempelvis, människor som fått uppdraget att vårda och fostra andras barn förgripa sig på dem? Hur kan så många runt dessa barn, som anade och ibland såg att det inte stod rätt till, vända bort blicken? Beroende, vänskapskorruption och ren feghet har lett till att det som borde ha avslöjats inte blev sagt. Och det drabbade oskyddade barn som placerats av den sociala barnavården för att få ett bättre liv.

Ett svar på frågorna handlar om att "det sker övergrepp mot barn därför att det är möjligt"!? Vad menas? Om säkerheten och insynen i de här barnens placeringar i den sociala barnavården är dålig blir det möjligt att utsätta dem för övergrepp och försummelse. Situationen, relationen och personen måste tas med i en analys av riskerna med samhällsvården av barn. Och var är riskerna störst att pedofiler och andra med för barn skadliga böjelser ska söka sig? Just det, till verksamheter som riktar sig till barn. Idrottsrörelsen vaknar nu och försöker se riskerna. Den sociala barnavården är i samma läge, men fick kanske sitt första uppvaknande när Vanvårdsutredningens delrapport kom i början av 2010.

I höst kommer Vanvårdsutredningens slutrapport. Då utvecklas resonemangen om behovet av en realistisk syn på riskerna i samhällsvården. Vi kommer också att avslöja försök från tjänstemän och politiker att dölja och förminska övergreppen mot barn. I det avseendet finns svenska kommuner i samma tveksamma sällskap som idrottsrörelsen och tidigare den katolska kyrkan. Skillnaden är att samhällsvården av barn räknar offren i tusental.

torsdag 19 maj 2011

Finns det något löjligare än kommunala slogans?

I många år, främst när jag jobbade kommunalt, har jag förvånats, upprörts, retat mig på och skrattat åt kommunala slogans.  Men också åt alla märkvärdiga och gravallvarliga personer som ödslar skattepengar på skiten.

Jag har också mött allvarliga kommunalmän och flashiga näringslivsnissar som försökt förklara varför det är viktigt för en kommun att ta pengar från kärnverksamhet till varumärken och slogans. Vem har övertygats? Vem har sett beslutsunderlaget och vem har utvärderat verkningarna? Detta görs dessutom frivilligt utan krav i lag eller förordning. Samtidigt läser vi om hur samma kommun missköter det som medborgarna har laglig rätt till.

Men nu har det kommit en bok om eländet. Jag behövde inte skriva den själv. Hoppas den är rolig för när ryggen blir bättre ska jag springa till bokhandeln. I morse var det också ett inslag i SVTs morgonsoffa. Här är länken: http://svtplay.se/v/2430161/gomorron_sverige/kommuners_slogans?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2430147/sb,p119636,2,f,-1

Diskussion om socialt arbete med barn

I dag på morgonen satt Barnombudsmannen Fredrik Malmberg, Äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson och SKTF:s socialpolitiskt ansvariga Yvonne Alström i SVTMorgon och diskuterade arbetet med omhändertagna barn. Bakgrunden var det uppmärksammade ärendet i Marks kommun. Jag tycker att det var en seriös och intressant behandling av ett svårt ämne. Det fanns också en del nyheter. Här finns länken till inslaget på SVT Play. Det ligger kvar ett år. http://svtplay.se/v/2430147/gomorron_sverige/familjehemsbarn_behandlades_felaktigt?sb,p119636,2,f,-1

torsdag 28 april 2011

Övergrepp mot barn i idrottsrörelsen och samhällsvården

Utredningen om vanvård i den sociala barnavården har intervjuat vuxna människor om deras placeringar i fosterhem och institutioner. De äldsta placerades på 1920-talet. Den yngsta var placerad så sent som 2003. En delrapport från utredningen som kom i början av 2010 redovisade att 42 procent av männen och 61 procent av kvinnorna hade berättat om sexuella övergrepp under sin tid i samhällsvården. Många vittnade om att de inte hade vågat berätta för någon om övergreppen och att de fortfarande, flera decennier efteråt, hade skamkänslor för vad som hänt. Det tycks ha varit särskilt svårt för män att berätta om övergreppen.

I dag har jag läst om hur förre höjdhopparen Patrik Sjöberg  och friidrottstränaren Yannick Tregaro utsatts för sexuella övergrepp av sin tränare, som i Patriks fall också var hans styvfar. Båda beskriver känslor av skam för det som inträffat som en förklaring till att de inte berättat tidigare. De delar den upplevelsen med hundratals intervjuade i min utredning. I dag har vi fått ta emot samtal från personer som tycker att det är starkt av Sjöberg och Tregaro att gå ut med detta. Jag delar den uppfattningen.

En ökad medvetenhet om att pedofiler dras till verksamheter som riktar sig till barn och en säkrare kontroll och uppföljning kan bidra till att minimera riskerna för övergrepp, i idrottsrörelsen och samhällsvården.

onsdag 13 april 2011

Sista intervjun i vanvårdsutredningen

I dag, den 13 april 2011, gjordes den sista intervjun i Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. Den första gjordes i november 2006. När anmälningstiden till intervju gick ut den 1 mars 2009 hade mer än tusen personer anmält sig. Antalet intervjuade blev långt fler än vad den som skrev underlaget till regeringens direktiv till utredningen kunde föreställa sig för fem år sedan.

Det blev inte tusen personer som kom att intervjuas utan drygt niohundra. Anledningen är att några ångrade sig efter anmälan, en del tillhörde inte målgruppen, en del dök inte upp när intervjuarna satt redo och några avled i väntan på intervju.

Nu återstår arbetet med att dokumentera den vanvård de intervjuade berättat om, analysera innehållet i intervjuerna och skriva en slutrapport som ska vara klar senast den 30 september. Det är ett helt unikt material, till innehåll och omfång som utredningen samlat ihop. Det beskriver ett mörkt kapitel i svensk barnavård och förhoppningsvis kommer de berättelser som de drabbade lämnat bidra till att övergrepp och försummelser kan minimeras i framtiden. Då handlar det om att prioritera säkerheten för samhällsvårdade barn.

fredag 8 april 2011

Romernas nationaldag den 8 april

Idag är det romernas nationaldag. Jag gläds över att romernas situation i Sverige och Europa har börjat uppmärksammas av alltfler politiker. Svenska Dagbladet har, dagen till ära, två artiklar om romerna i sin pappersupplaga. Motsvarande texter finns i nätupplagan. Länken dit är http://www.svd.se/nyheter/inrikes/romers-ratt-till-skydd-foljs-inte_6073683.svd

måndag 21 mars 2011

Regeringen och Upprättelseutredningen

Nu finns det information om Upprättelseutredningen på regeringens hemsida. Där kan du få svar på frågor om vad som nu händer. Här är länken till socialdepartementets sidor om upprättelseprocessen. http://www.regeringen.se/sb/d/14489/a/162078

lördag 12 mars 2011

Stockholmspolisen, migrationsministern och laglösheten

Min vän Hans Caldaras har skrivit ett inlägg om utvisningen av romska musiker från Sverige. Följ den här länken: http://svtdebatt.se/2011/03/billstroms-forsvar-av-romavvisningarna-ar-etnisk-bortsortering/

Jag kommenterade det på Hans sida på facebook så här. "Bra inlägg Hans. Jag ska göra vad jag kan för att sprida det. Som svensk, anställd av regeringen som särskild utredare och tidigare ledamot i Delegationen för romska frågor kan jag inte annat än skämmas över stockholmspolisens agerande och migrationsministerns försvar för laglösheten."

fredag 11 mars 2011

Behovet av upprättelse växer

Anne Skånér skrev i går en artikel på Newsmill under rubriken "Frivilliggrupperna sopar upp efter samhällets misslyckanden att förutse vanvårdsutredningens effekter".


I november 2005 sändes SVT dokumentären Stulen barndom. Den handlade om sex medelålders män som berättade om sin tid på ett av Sveriges alla barnhem. De berättade om systematiska kränkningar, våld och sexuella övergrepp. Det var upptakten till en process som resulterade i att Utredningen om vanvård i den sociala barnavården tillsattes 2006. Utredningen fick i uppdrag att intervjua personer som ansåg sig ha blivit vanvårdade under sin tid i fosterhem och barnhem. Sammanlagt kom 1030 personer att anmäla sig till intervju innan slutdatumet för anmälan den 1 mars 2009.

De sista intervjuerna i utredningen kommer att ske om en dryg månad och slutrapporten från utredningen kommer att lämnas den 30 september. Då har Vanvårdsutredningen hållit på i fem år, en lång tid för svenska utredningar. Men det är ändå bara hälften av den tid som den Irländska motsvarigheten använde.

Vanvårdsutredningen har lämnat två delrapporter, den senaste "Vanvård i social barnavård under 1900-talet" (SOU 2009:99) presenterades i januari 2010. Den ledde till att regeringen tillsatte Upprättelseutredningen, som lämnade sin rapport i februari i år "Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården" (SOU 2011:19).

På den månad som gått sedan Upprättelseutredningen presenterades har 500 nya personer hört av sig till Vanvårdsutredningen. Dessutom har många personer ringt till socialdepartementet. Trots informationskampanjer och uppmärksamhet i media har merparten av dessa inte känt till  Vanvårdsutredningen och undrar vad som ska hända med dem. Har vi missat tåget? Upprättelseutredningens förslag innebär att om Riksdagen beslutar om ekonomisk ersättning kommer alla att få samma möjlighet att ansöka, oavsett om de intervjuats av Vanvårdsutredningen eller ej. Detsamma gäller den ceremoni och ursäkt som regeringen planerar. Men det är många som i lugn och ro vill ge sin berättelse till personer som på ett professionellt sätt kan ta emot och dokumentera dessa. I klartext; de vill delta i liknande intervjuer som Vanvårdsutredningens, men möjligheten är stängd sedan två år tillbaka.

Ordföranden i Samhällets styvbarn, Anne Skånér, skriver en artikel på Newsmill om upprättelseprocessen. Hon pekar på hur frivilliga organisationer fått ta emot förtvivlade människors behov av att samtala om sina upplevelser. Jag tycker att det arbetet är värt all respekt. I brist på stödjande strukturer inom samhällets hälso- och sjukvård och socialtjänst gör frivilligorganisationerna en viktig och nödvändig insats.

Erfarenheterna från de norska utredningarna om vanvård, främst från Bergen, gjorde att vi redan i planeringen av Vanvårdsutredningens intervjuer förstod nödvändigheten av stödsamtal efter intervjuerna. Intervjuerna i sig skulle aktivera obehagliga minnen av övergrepp och försummelse. Det fanns risk för att intervjupersonerna skulle övermannas av sina minnen och behöva omedelbart professionellt stöd. Därför erbjöds alla stödsamtal hos legitimerade psykoterapeuter för att bearbeta det som våra intervjuer aktualiserat. Först undersökte vi om samhällets hälso- och sjukvård skulle kunna erbjuda detta. Tyvärr kunde inte ske utan det blev nödvändigt för utredningen att handla upp tjänsten och stå för kostnaderna.

Här finns en länk till Anne Skånérs artikel: http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/10/frivilliggrupperna-sopar-upp-efter-samh-llets-misslyckanden-att-f-rutse-vanv-rdsu

Socialdepartementet informerar om Upprättelseutredningen

Nu har socialdepartementet lagt ut uppgifter på regeringens hemsida om Upprättelseutredningen. Där finns bland annat frågor och svar, information om hur man skriver remissvar, länk till presskonferensen där betänkandet presenterades mm. Om du klickar på den här länken kommer du till regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/sb/d/14489

onsdag 2 mars 2011

Att äventyra säkerheten för barn

I dag läste jag en skrämmande artikel i Göteborgsposten. Familjehemsplacerade barn i en stadsdel hade inte fått besök på tre år. Ledningen skyller på resursbrist. Jag har inte kollat upp Göteborgs kommuns budget, men det borde vara en omslutning på flera tiotals miljarder kr per år. Är begreppet prioritering okänt för ledning och politiker?

Det är den här typen av kommunal nonchalans och slapphet som har möjliggjort de övergrepp som snart niohundra före detta fosterbarn berättat om i den utredning jag leder. Det har funnits lagar och föreskrifter genom decennier om att kommunerna ska följa upp och besöka sina placerade barn. Flera utredningar har tidigare visat att kommunerna inte har följt reglerna och inte heller gör det i dag. Det är därför jag slutat tro på lagar som inte följs av kraftfulla sanktioner. Det måste bli kännbart för dem som äventyrar samhällsvårdade barns säkerhet.

Här finns länken till artikeln i Göteborgs posten: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.563305-familjehemsbarn-glomdes-bort

torsdag 17 februari 2011

Makt att vårda

För fyrtio år sedan var jag student på Socialhögskolan i Stockholm, numera Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Då gavs det ut en bok med titeln "Makt att vårda". Det var i kölvattnet efter studentupproren 1968. Socialutredningen arbetade för fullt och skulle tio år senare resultera i en socialtjänstlag som fortfarande gäller. Uppbrottet från fattigvård, föråldrad människosyn och ojämlikt myndighetsutövande förbereddes.

"Makt att vårda" beskrev den ojämlika situation som rådde, mellan myndighet och klient. Maktförhållandena skulle blottläggas och socialtjänsten bli ett redskap i förändringen av samhället. Även utslagna och förtryckta skulle göra sina röster hörda. Makten att vårda andra skulle utövas under insyn och delaktighet från klienterna. Journalerna skulle som exempel helst skrivas tillsammans eller åtminstone med insyn från klienten. Det utvecklades medvetande om makt, förtryck och maktfullkomlighet i vård- och behandlingsrelationer.

Tyvärr kom medvetenheten snart att följas av en kvasiterapeutisk hållning till klienterna inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.  Att "behandla" blev det nya modet och uppmärksamheten på den ojämlika behandlingssituationen minskade. Parallellt verkade människor med makt i organisationerna försöka tona ner begreppet. Repressiva förhållningssätt och förklaringsmodeller återkom och tycks numera ha starkt fäste inom delar av socialpolitiken.

Sedan 2006 har jag ansvarat för Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. Vi har snart intervjuat niohundra vuxna personer om hur de som barn utsattes för övergrepp och försummelse av de som hade samhällets uppdrag att skydda dem. "Historia" säger flera. "Nej, det förekommer i dag", säger jag. Upprättelseutredningen redovisade det i sin rapport som kom förra veckan. I dag har jag lyssnat till ungdomar som berättat samma sak.

Barnombudsmannen och Socialstyrelsen hade bjudit in till att lyssna på ungdomar som är placerade i HVB (= fikonspråk för institutioner för heldygnsvård av barn- och ungdomar) och fosterhem. Ingen av ungdomarna var placerad inom Statens Institutionsstyrelses verksamhet som är den enda verksamhet som med lagstöd får tillämpa tvångsmetoder mot de intagna.

Ungdomarna, från institutioner och fosterhem, berättade om tvång, integritetskränkningar, hot och straff. Det var bilder som skulle kunnat hämtas ur Vanvårdsutredningens rapporter. Institutionerna lever inte upp till rättigheter som alla placerade har, t.ex. att bli lyssnad på eller få tala med personal om sina problem. Det är också vanligt med tvångsåtgärder som saknar stöd i lag och med kollektiva bestraffningar. Barnen tvingas att tala med socialsekreteraren tillsammans med fosterföräldrarna, aldrig enskilt. "Det du inte kan säga till dem talar vi inte om," hade en flicka fått höra av sin socialsekreterare. Från 1930-talet har handböckerna rekommenderat enskilda samtal med barnen i fosterhem vid inspektioner. I Sverige kan socialsekreterare sätta sig över detta år 2011.

Socialstyrelsen har efter årsskiftet spridit broschyren "Du har rätt!" till samtliga institutioner. Den ska delas ut till alla placerade. Broschyren beskriver barnets rättigheter och hur de ska tillämpas. Där finns också ett telefonnummer 020-120 06 06 dit den som är placerad kan ringa om ingen lyssnar. Ingen av dessa 15 ungdomar hade sett broschyren, än mindre fått den från sin institution.

Kritiken från ungdomarna var konkret och med utpekade institutioner i några fall. Jag antar att tillsynsmyndigheten nu funderar på att inspektera några.

Den sociala barnavårdens misslyckanden handlar inte enbart om förtryckande miljöer i institutioner och fosterhem utan också om den lokala socialtjänsten och socialsekreterarna. Så här sa en flicka under mötet: "Socialsekreteraren svarade aldrig när jag ringde till henne på telefon. Hon talade bara med vuxna. Det var först sedan jag träffat Barnombudsmannen som socialsekreteraren började svara på mina telefonsamtal. Nu vet jag mina rättigheter." Denna socialsekreterares maktfullkomliga hållning eller bristande omdöme skulle kunna ha möjliggjort övergrepp av det slag som beskrivs i Vanvårdsutredningen. Det är inte historia. Det är 2011.


Slutsats: Makt och förtryck kan också utövas passivt. Inom vården är riskerna stora. Så många är i underläge, så många är beroende av välviljan och arbetsinsatsen från vårdarna. Så många socialarbetare är fortfarande naivt okunniga om riskerna. Få kommuner har program för hur man ska agera när man upptäcker övergrepp och allvarlig försummelse i fosterhem eller institution.

I dag har jag fått lyssna till berättelser om samma myndighetsförtryck som hundratals personer berättat om i Vanvårdsutredningens intervjuer. Men det är inte historisk tid. Det händer i dag. Naiva Sverige måste förstärka uppföljning, kontroll och tillsyn på alla nivåer. Naiva socialarbetare måste förstå att deras insats kan göra skillnad. De måste också vara medvetna om sin makt - över växande liv.

torsdag 10 februari 2011

Erkännande, ursäkt, kompensation och åtgärder för att förhindra upprepning

I dag togs ett stort steg i upprättelseprocessen för de personer som vanvårdats när det varit omhändertagna inom den sociala barnavården.

2006 startade Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. För ett år sedan kom en delrapport, Vanvård i social barnavård under 1900-talet, som resulterade i att regeringen omedelbart tillsatte Upprättelseutredningen. I dag presenterade den sin rapport Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården.

Kerstin Wigzell har varit utredare. När hon i dag överlämnade rapporten svarade barn- och äldreminister Maria Larsson direkt att erkännandet och ursäkten kommer att organiseras så snart som möjligt. De andra förslagen om ekonomisk kompensation till dem som utsatts för vanvård på 250 000 kr per person och åtgärder för att det inte ska hända igen måste på sedvanligt sätt beredas av regeringen. Det innebär till att börja med att förslagen sänds ut på en remiss som ska vara avslutad den 15 maj.

Här nedan har jag lagt in några länkar till medias bevakning och till utredningens pressmeddelande. Det finns också en länk varifrån man kan tanka hem hela rapporten. Den kan ocks köpas i bokhandeln.

Presskonferensen kan ses i efterhand här. Också pressmeddelandet och utredningsrapporten går att tanka hem här.
http://www.regeringen.se/
Rapport kl. 18.00
http://svt.se/2.22620/1.2322805/vanvardade_fosterbarn_far_upprattelse 
Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8547484.ab
TV4 Nyhetskanalen
http://www.nyhetskanalen.se/1.2011412/2011/02/10/250_000_till_vanvardade_barn
Aktuellt 21.00, från SVT play med inslaget en bit in i sändningen.
http://svtplay.se/v/2323236/aktuellt/10_2_21_00_-_textat
Här finns länken till Vanvårdsutredningen som fortsätter med sina intervjuer till dess att alla som anmält sig i tid fått berätta.
http://www.sou.gov.se/vanvard/

Hopp om upprättelse och ersättning till tusentals vanvårdade

Ekot hade under ondsdagseftermiddagen intervjuer med berörda. När detta skrivs är det natt. I morgon presenterar Upprättelseutredningen sina förslag i en direktsänd presskonferens från Rosenbad. Här finns länken till Ekoinslaget. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4340828

Direktsändningen från presskonferensen kan ses på SVT Forum, eller direkt på regeringens hemsida. Här följer länkarna.
SVT Forum: http://svt.se/2.63451/tabla_-_dag_for_dag
Regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/sb/d/1474

måndag 7 februari 2011

Upprättelseutredningen lämnar sitt betänkande på torsdag 10/2

Nu har vi fått en ny tid för när presskonferensen med Upprättelseutredningen startar. Det blir torsdagen den 10 februari 2011 kl. 15.30. Presskonferensen hålls i Rosenbad och den direktsänds på webben, www.regeringen.se. Den kan ligga på första sidan eller så kan man få söka sig in på Socialdepartementet, beroende på vilken nyhetsbedömning webbredaktören gör.

söndag 6 februari 2011

Britta Svensson om Upprättelseutredningen

På torsdag (10/2) presenterar Kerstin Wigzell, särskild utredare, Upprättelseutredningen för regeringen. Hennes förslag motses med spänt intresse av alla dem som har berättat om övergrepp och försummelse under den tid de varit omhändertagna för samhällsvård. Utredningen tillsattes som en direkt följd av den rapport som jag lämnade för ett drygt år sedan. "Vanvård i social barnavård under 1900-talet."

Britta Svensson skriver om utredningen i Expressen: http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.2316856/britta-svensson-vad-var-det-for-manniskor-som-drogs-till-att-jobba-med-barn

fredag 4 februari 2011

Hoppfullt - forskarna uppmanar socialarbetare att beskriva verkligheten

Social debatt och beskrivningar av verkligheten utifrån socialarbetares perspektiv har inte stått högt i kurs under många år. Ofta har reportagen handlat om misslyckanden i socialtjänsten, sällan socialarbetares beskrivningar av sociala realiteter. Samtidigt har det varit förenat med risker för enskilda socialarbetare, eller deras chefer att beskriva verkligheten utifrån sociala perspektiv, när kanske de ledande politikerna önskar ge en annan bild.

Tystnaden i yrkeskåren har gradvis brett ut sig. Samtidigt vill jag hävda att taket för social debatt lokalt sänktes mest under 1990-talets nedskärningar i välfärden. Under den senare halvan av 1990-talet var jag ordförande i Föreningen Sveriges Socialchefer. Via en mindre studie då och direktkontakt med medlemmar kunde vi se hur villkoren förändrades. Cheferna tvingades anpassa sina bilder av den lokala verkligheten till den som lokala politiker ville förmedla. De chefer som avvek från ibland förljugna skönmålningar, ansågs svåra att samarbeta med. En del kompetenta chefer tvingades bort under den här tiden till förmån för mer "samarbetsvilliga". Ytterst sällan avgick en kommunpolitiker. Cheferna i omgivningen lärde sig villkoren, diskussionen tystnade.

Nu uppmanar några forskare i socialt arbete socialarbetarna att höja sina röster i debatten. http://svtdebatt.se/2011/02/forskarupprop-socialarbetarna-maste-vaga-beratta-om-misaren/

måndag 31 januari 2011

GP om övergrepp mot barn i samhällsvård idag

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har skickat ett brev till alla kommuner i landet och informerat om den enkät som Upprättelseutredningen har gjort.
– Vi vill förbereda kommunerna på den här bilden och ta fram åtgärder för att minska riskerna för att barn far illa vid placeringar. Varje händelse av vanvård är självklart en katastrof, säger Sara Roxell.


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.540914-samhallet-fortsatter-att-svika-barnen

söndag 30 januari 2011

Övergreppen mot romer kartläggs

Regeringen ska ta fram en vitbok om övergreppen mot romer i vårt land. Det sa integrationministern i SVT Rapport i kväll. Jag tycker att det är viktigt att vårt land går igenom och lyfter fram den mörka historien för att kunna gå vidare i en process som kan leda till försoning. Jag satt själv med i Delegationen för romska frågor som avslutade sitt arbete förra sommaren och som bland annat föreslog en sådan här granskning. Läs mer på SVT:s hemsida: http://svt.se/2.22620/1.2311592/overgrepp_mot_romer_kartlaggs

torsdag 27 januari 2011

Experterna i vanvårdsutredningen om ersättning

För ett år sedan lämnade jag en delrapport från Utredningen om vanvård i den sociala barnavården som visade hur barn blivit utsatta för övergrepp och försummelse under tiden de varit omhändertagna av den sociala barnavården. Då skrev experterna i utredningen den här artikeln om behovet av upprättelse och ersättning. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ge-fosterbarnen-skadestand_4103331.svd

10 februari - ett ödesdatum

Anne Skånér, ordförande i Samhällets styvbarn skriver i en artikel på Newsmill om hur de som vanvårdades som barn i samhällsvården förväntar sig en upprättelse. http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/26/torsdag-den-10-februari-dagen-d-f-r-vanv-rdsgruppen-i-sverige

onsdag 26 januari 2011

Upprättelseutredningen

Regeringen tillsatte Upprättelseutredningen som en direkt följd av en rapport ”Vanvård i social barnavård under 1900-talet” som jag lämnade för ett år sedan.

Kerstin Wigzell blev särskild utredare. Hennes uppgift är bl.a. att:
- föreslå en ceremoniell inramning för en upprättelseprocess och ett erkännande av det som hänt dem som utsatts för vanvård och övergrepp i den sociala barn- och ungdomsvården
- om det behövs, föreslå ytterligare åtgärder för upprättelse av dem som drabbats
- bedöma hur rehabilitering bättre ska komma drabbade till del   
- bedöma om ekonomisk ersättning bör lämnas till dem som drabbats och hur ersättningen i så fall ska se ut, samt
- om det behövs, föreslå åtgärder för att det som hänt inte ska upprepas i framtiden.

Torsdagen den 10 februari lämnar Wigzell sin rapport till barn- och äldreminister Maria Larsson. Samma dag hålls en presskonferens kl. 16.30 i Rosenbad.

Sedan hösten 2006 har jag granskat övergrepp mot samhällsvårdade barn. Jag ser fram mot Upprättelseutredningens rapport och förväntar mig tydliga, humana och snabba svar från regeringen om vad som nu ska hända med upprättelse och ersättning till de drabbade. Det finns internationella förebilder, bl.a. från Norge, Irland och Australien. Du som är intresserad av att söka mer kunskap kan börja på ”vanvårdsutredningens” hemsida. http://www.sou.gov.se/vanvard/








onsdag 12 januari 2011

Sydafrika 2010

Förra året vid den här tiden planerade vi vår Sydafrika resa. Bilden är från mars 2010.