Terrorattentatet i Paris

I kväll ska jag arbeta på FriendsArena och fotografera matchen mot Danmark. Det känns kluvet efter en lång natt med hemska nyheter från Paris. Men att ställa in matchen, eller jobbet, skulle vara att ge upp inför terrorismen. Samtidigt blir fotboll mycket underordnat en sådan här dag när livsviktiga värden har besudlats av fanatiska terrorister. Men ett fritt, öppet samhälle som står för demokrati och jämlikhet får inte vika ner sig. Jag uppskattar också att de båda landslagen kommer att bära sorgband, för Frankrike och vårt Europa.

SCA och Industrivärlden - borde de inte vara professionella?

Det verkar som om storpojkarna i SCA och Industrivärlden har mist all förankring i verkligheten och kliat varandras ryggar alltför länge. När de blir utsatta för en granskning i media agerar de som riktigt dåliga amatörer och gör allt fel enligt den klassiska skalan, förneka, ljuga, skylla på mediedrev. De är ju ovana vid den granskning offentlig verksamhet utsätts för nästan varje dag. Brist på självinsikt har för en del makthavare utvecklats under ett långt liv med ja-sägare runt omkring sig.

Ny spännande bok på gång

I dag korrekturläste jag en intervju med mig som kommer i den här spännande boken i mars. Det är Tinni Ernsjöö Rappe som skrivit den. Boken handlar främst om Sofia Rapp Johansson, men tar bl.a. också upp den famösa 1980-årsgränsen för ersättning till vanvårdade som uteslöt Sofia och många andra som hade vanvårdats i samhällets regi. Jag hoppas att opinionen kommer att påverka så många politiker att den omotiverade gränsen tas bort. Sprid gärna information om boken.

http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker/Samhalle-politik-och-debatt/H/hem

En oförberedd regering har upptäckt krisen i sociala barnavården

I ett samtal med bland andra barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér i Gomorron Sverige avslöjas hur oförberedd den S-ledda regeringen är på frågan om krisen i socialtjänsten och främst den sociala barnavården. Tyvärr har andra frågor prioriterats under lång tid av S och andra partier. De mest utsatta barnen har ingen röst i en cynisk politik för att i val vinna medelklassen. Nu ska "samordnaren" som förra regeringen utsåg "prata med kommunerna". Men vad vill regeringen i frågan??

Den förra regeringen gillade samordnare som skulle prata med kommunerna när den inte ville störa den "heliga" kommunala självstyrelsen. Förutom samordnare för sociala barnavården tillsattes bland annat en hemlöshetssamordnare. Men vad kom ut av detta, en rapport, hyggligt redigerad, lite annorlunda än en SOU. Men praktiken lokalt, påverkades den? Knappast.

I Vanvårdsutredningen visade jag bland annat att det var just kommunerna som hade övergivit barnen. Genom dålig uppföljning, bristfällig tillsyn och intresset att mer skydda sig själva och sitt rykte möjliggjorde kommunerna övergrepp och försummelse. Nu hänvisar en minister (för vilken gång i ordningen?) till kommunerna och deras ansvar. Ansvaret har varit kommunalt i många generationer. Kommunernas företrädare lovade vid upprättelseceremonin för de vanvårdade att göra "allt vad som står i vår makt" för att detta inte ska upprepas. Det har gått tre år sedan dess och många har glömt eller inte ens uppmärksammat löftet.

Det behövs något annat från regeringen än en naiv tro på kommunernas goda vilja. Men regeringen står tomhänt i frågan. Alla som är hyggligt insatta ser det. Men är det ännu värre? Socialtjänsten har sällan stått på dagordningen nationellt. Är regeringens brist på analys och handlingskraft ett uttryck för ett genuint ointresse att påverka strukturer och prioriteringar som skulle förbättra situationen? Det rör ju samhällets mest utsatta och försvarslösa barn som inte har några starka röster. De får sällan uppmärksamhet, annat än av enstaka larmrapporter i media. Så har det varit historiskt, så verkar det vara idag. Så var det också i årets valrörelse.

Här finns länken till samtalet:

http://www.svtplay.se/klipp/2493950/anmalningar-om-utsatta-barn-slarvas-bort 

1980-årsgränsen för ersättning från Upprättelsemyndigheten

Läs gärna om det ofattbara beslutet att undanhålla vanvårdade efter 1980 ersättning. Drevs igenom av förra regeringen med hjälp av en inkompetent och ointresserad opposition. Vad gör nu den opposition som blivit regering efter valet?

Jag har bloggat flera gånger tidigare om den här frågan. Sök dig tillbaka i bloggarkivet om du blir intresserad. Här nedan finns också länken till artikeln som jag rekommenderar till läsning. Det är en av rätt många personer som förnekats ersättning från samhället.

http://www.socialpolitik.com/askungen-smaland/

Regeringsförklaringen, ett halmstrå för socialtjänsten?

Frågor om samhällets mest utsatta får sällan utrymme i valrörelser. Årets var inget undantag. Nu finns det en regeringsförklaring och politiken för de kommande åren ska formas av kompromisser i riksdagen. Kollegan Åke Svenson har skrivit ett tänkvärt inlägg på STQMs blogg http://www.stqm.com/regeringsforklaringen-ett-halmstra-socialtjansten/ Han kommenterar bland annat hur socialministerposten tidigare var en viktig post i många regeringar, inte minst socialdemokratiska.
"Länge var socialministern en av de tyngsta i en regering. De ledande socialdemokraterna Gustav Möller, Gunnar Sträng, Torsten Nilsson och Sven Aspling var socialministrar från 1930- till 1970-talet. I senare decenniers regeringar har bl.a. Gabriel Romanus, Karin Söder, Sten Andersson, Bengt Westerberg, Ingela Thalén och Margot Wallström – tunga politiker i sina partier – haft rollen. Men i den nya regeringen finns ingen socialminister! En regering utan socialpolitik behöver kanske heller inte en socialminister?"

Nu kanske inte benämningen på ministerposterna är det viktigaste, men historielösheten och den faktiska degraderingen av frågorna, i valrörelsen och den därpå följande praktiken skrämmer mig.

Svenson pekar också på att socialtjänstlagen bygger på direktiv och en samhällsanalys som gjordes för snart femtio år sedan. Socialtjänsten styrs fortfarande i stor utsträckning av myndighetsutövande liksom i den gamla fattigvården, trots att det under de senaste femton åren skett en utveckling mot mer kunskapsbaserade insatser.

Frågan ställs till slut; vågar den nya regeringen ta sig an en ny socialtjänstreform?

Social barnavård i kris - och det politiska ointresset

I dag har mitt blogginlägg om social barnavård i kris och ointresset bland ledande politiker i valrörelsen lagts ut på STQMs hemsida. Du kan läsa det här: http://www.stqm.com/social-barnavard-kris/