torsdag 29 november 2012

Snart startar ersättningsnämnden

Den första januari 2013 startar ersättningsnämnden sitt arbete. Uppgiften är att utreda och besluta om ekonomisk ersättning till personer som har varit utsatta för "övergrepp och försummelse av allvarlig art" under sina placeringar i fosterhem och institutioner inom den sociala barnavården.

Under åren 2006 - 2011 ledde jag den s.k. Vanvårdsutredningen. Vi intervjuade över niohundra personer om deras erfarenheter av fosterhem och barnhem. Utredningen publicerade två rapporter. (se länkar här nedan) Den första ledde till att regeringen konstaterade att det förekommit övergrepp och försummelse i den sociala barnavården och omedelbart tillsatte Upprättelseutredningen (se länk nedan). Det var Upprättelseutredningen som sedan föreslog en offentlig ursäkt och en symbolisk ersättning på 250 000 kr till dem som utsatts för övergrepp och försummelse av allvarlig art. Utredningsarbetet avslutades med Vanvårdsutredningens slutrapport den 29 september 2011 (se länk nedan). Några veckor innan hade regeringen först sagt nej och sedan ja till förslaget om ekonomisk ersättning.

Den här bilden togs förra året när Vanvårdsutredningen hade samlats för att lämna över slutrapporten till barn- och äldreministern Maria Larsson. Tomas Kanger, journalisten som genom sitt reportage i SVT 2005, fick den dåvarande ministern att tillsätta utredningen dök också upp vid överlämnandet. Han fick vara med på bilden. Tomas står längst fram klädd i brun skinnkavaj.



I dag hade Ekot ett reportage om en person som hoppas på ersättningen och dessutom en intervju med Håkan Ceder som utrett och "riggat" ersättningsnämndens organisation. (se länk nedan)

Det var över 1000 personer som i tid anmälde sig till Vanvårdsutredningens intervjuer. Av dessa intervjuades drygt niohundra. Av flera olika orsaker som beskrivs närmare i utredningens slutrapport var det således drygt hundra personer som inte intervjuades. Utredningen hade sammanlagt kontakt med cirka 2000 personer. Många anmälde sig för sent (slutdatum för anmälan var 1 mars 2009) andra kände inte till utredningens existens förrän i slutet osv. Det är oerhört vanskligt att sia om hur många som kan komma ifråga för ersättning. Jag har tidigare tvingats gissa att det kan röra sig om mellan 2000 och 5000 personer. Ersättningsnämnden har en budget för 5000 ersättningar, men har möjlighet att återkomma till regeringen om det skulle visa sig bli flera.

Jag hoppas att ni som läser detta sprider informationen vidare. Ingen ersättningsberättigad ska behöva missa detta.

Tillägg den 24 december:
Det verkar som om flera tidningar kommer att ha reportage om Vanvårdsutredningen mm inför att Ersättningsnämnden ska börja arbeta den 2 januari. Några journalister har intervjuat mig under hösten. Idag fanns det en artikel i Göteborgs Postens nätupplaga. Det finns en länk här nedan.

Tillägg den 2 januari 2013
I dag finns Ersättningsnämndens hemsida på nätet. Där kan man läsa om villkoren och tanka hem blanketter m.m. Följ den här länken: http://www.ersattningsnamnden.se/

Tillägg den 3 januari 2013
När nu Ersättningsnämnden startat sitt arbete och har en egen hemsida har jag stängt möjligheten att kommentera på det här blogginlägget.

Andra intressanta länkar:


torsdag 22 november 2012

Mycket twittrande, lite bloggande

Det är rätt länge sedan jag skrev något här. Men twittrandet, minibloggandet, har ökat i intensitet. Det är nog ett tecken på att jag har ett vanligt jobb igen och att pensionärstillvaron inte blev så långvarig.Twitter passar  bättre med sina korta kommentarer än än bloggens lite längre och kanske mer genomtänkta inlägg. 

I eftermiddag ska jag delta i ett möte: "Vad kan vi lära av vanvård?" Anders Nyman, en av mina medarbetare i Vanvårdsutredningen, har skrivit en bok med samma namn om sina erfarenheter. Han medverkar. Också Bo Vinnerljung, professor i socialt arbete och bl.a. expert i utredningen, håller ett föredrag. Kanske påminnelsen om den förra uppgiften leder till tankar som fordrar mer än 140 tecken. Då återkommer jag i så fall hit.

söndag 4 november 2012

Lär läsarna att ta bättre fotografier

DN startar idag en artikelserie för att ge läsarna tips om hur man tar bättre fotografier. Det är nödvändigt när vi översvämmas av dåliga bilder.

Men dagens artikel tar inte upp de vanligaste fallgroparna, irriterande bakgrunder och dåligt komponerade bilder. Förväntas människor utan bildseende förstå varför bilderna som presenteras i artikeln är perfekta? Jag hoppas att det kommer i följande artiklar. I så fall gör man en insats för att öka medvetenheten och förhindra den bildmässiga miljöförstöring som sker med kameror i händerna på personer som saknar elementära insikter om komposition.

onsdag 10 oktober 2012

Se över nämndemannasystemet

För ett tag sedan Södertälje, nu Malmö. Nämndemän, politiskt valda, är så inkompetenta att de inte ens kommer på att de är jäviga. De har orsakat samhället hundratals miljoner kronor i onödiga kostnader. Agerandet påskyndar säkert en nödvändig översyn av nämndemannasystemet. Till dess bör de politiska partier som utser nämndemän se till att de får elementär utbildning för uppdraget.


torsdag 20 september 2012

Fosterbarnens ö - Gålö

Johanna Sköld, fil.dr. i ekonomisk historia, arbetade tillsammans med mig i Vanvårdsutredningen. Hon har nu skrivit en bok om ett av sina forskningsprojekt, Fosterbarnens ö. Den handlar om Gålö i Stockholms skärgård. Så här presenteras boken på hemsidan:
"Här skildras historien om ett barnhem vars ledning tog det radikala beslutet att köpa en ö i Stockholms skärgård och tvinga torparna som arrenderade jord på ön att hysa inrättningens barn. Gålö blev ett barnrikt samhälle, under de år som systemet var i bruk kom nästan 1 000 Stockholmsbarn att tillbringa delar av sin uppväxt på Gålö."


Här finns en länk till Stockholmia förlags hemsida där boken presenteras: http://www.stockholmia.stockholm.se/nyheter.php?artikel=216

torsdag 13 september 2012

Läs Mårten Schultz artikel om ersättning till de vanvårdade

Igår skrev professorn i civilrätt, Mårten Schultz, en viktig krönika i DN. Den handlar om Sofia Rapps stämningsansökan och hur den skildrar ett barns helvete. Sofia har varit placerad i fosterhem av den sociala barnavården. Hon har offentligt berättat hur hon varit utsatt för övergrepp och försummelse och att hon intervjuats av Vanvårdsutredningen om detta. Men Sofia var placerad efter 1980 och går därför, tillsammans med flera andra, miste om den ersättning som regeringen förslagit ska utgå till offren. Mårten Schultz avslutar sin artikel med att "regeringen borde läsa igenom hennes stämningsansökan och fundera en gång till över om det är helt nödvändigt att dra en linje just 1980". Jag delar hans uppfattning.

I Vanvårdsutredningens slutrapport konstaterade jag att utredningen "inte haft någon tidsangivelse för gransk­ningen av den sociala barnavården. Framåt i tiden har uppdraget avgränsats av preskriptionstider för åtal. [....] Upprättelseutredningen hade däremot i sina direktiv, av skäl som inte motiverades, tidsgränsen 1920–1980. Det kom att på­verka utredningens förslag. Det finns sammanlagt 94 personer som är födda 1970 och senare som intervjuats av Vanvårdsutredningen. Dessa skulle med Upp­rättelseutredningens förslag uteslutas ur gruppen som omfattas av ursäkt och ersättning om övergreppen skedde efter 1980." Jag föreslog därför i slutrapporten att "alla som blivit utsatta för övergrepp och allvarlig försum­melse, vars ärenden inte är så nya att de faller inom ramen för åtal, bör omfattas av Upprättelseutredningens olika förslag till upprättelse." (SOU 2011:61, s. 67-68)

Det är fortfarande oklart varför Upprättelseutredningen, fick andra direktiv än Vanvårdsutredningen. Sannolikt berodde det på ett misstag i beredningen av ärendet. Tyvärr kom överenskommelsen med Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet också att innehålla begränsningen till 31/12 1980. Att man behöver sätta en gräns motiveras senare i propositionen om ersättning, men inte varför den sätts till 1980.

Propositionen om "ersättning av staten till personer som utsatts för övergrepp eller försummelser i samhällsvården" (Prop. 2011/12:160) lämnades till riksdagen den 14 juni 2012. Det var drygt åtta månader efter det att jag lämnat Vanvårdsutredningens slutrapport till regeringen, där jag redovisade en annan uppfattning i frågan. Men mitt förslag, eller andra avvikande synpunkter från Vanvårdsutredningen nämns inte med ett ord i propositionen, eller i den lagrådsremiss som föregick densamma.

Vanvårdsutredningens många intervjuer och arkivstudier är den faktiska grund som hela upprättelseprocessen för de vanvårdade vilar på. Att utredningens slutrapport, med avvikande uppfattningar, inte ens nämns i regeringens proposition är anmärkningsvärt.

Jag hoppas att riksdagen har förmåga att självständigt pröva den bortre tidsgränsen och komma fram till ett annat resultat än 1980.

Länk till Mårten Schultz artikel:  http://www.dn.se/nyheter/stamningsansokan-skildrar-ett-barns-helvete.

Länk till Vanvårdsutredningens slutrapport: http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/66/70/7ccfaa21.pdf

måndag 10 september 2012

Ett år sedan regeringen först sa nej och sedan ja

För exakt ett år sedan, lördagen den 10 september, valde alliansregeringen att gå ut med beskedet att de som vanvårdats inom den sociala barnavården inte skulle få någon ersättning från samhället. Antagligen hade någon empatibefriad mediestrateg kommit fram till att den tionde september, dagen före tioårsdagen av attentatet i New York, skulle vara en lämplig dag att begrava en obehaglig nyhet i annat mediebrus.

Det blev starka reaktioner på regeringens nej och det gick bara två dagar innan den tvingades ändra sig. Denna marginaliserade grupp människor med svaga röster i opinionen hade fler vänner än vad regeringen hade förutsett. Media, politiker och föreningar lyckades på mindre än två dagar tvinga regeringen att meddela att den bjuder in oppositionen till samtal om hur en ekonomisk kompensation ska utformas. Innan veckan var slut fanns det en överenskommelse om ersättning.

Som ansvarig för Vanvårdsutredningen hade jag i många kontakter med uppdragsgivarna understrukit att detta inte är en partipolitisk fråga. Ska ett land, stat och kommun, be sina medborgare om ursäkt för vad de utsattes för i barndomen är det en gemensam angelägenhet. Vanvården skedde i samhällets regi, av personer som fått ett uppdrag eller anställts av kommuner eller stat. Ursäkten och ersättningen bör därför komma från samhällets främsta företrädare.

Det finns skäl att i dag påminna om de här turerna kring ersättningen. När regeringen kort efter nejet ändrade sig till ett ja till ersättning skrev jag i min blogg att jag i dag fick "uppleva något som jag inte varit med om under alla mina år som tjänsteman i politiskt styrda organisationer".

I början av 2013 ska en myndighet finnas på plats för att ta emot ansökningar från de som drabbats av vanvård. Jag är glad för att Sverige inte blev inte det första landet att neka ersättning till de vanvårdade. Men det hängde på en skör tråd.

torsdag 23 augusti 2012

Att lära av vanvård

Nu arbetar en utredning med att förbereda den myndighet som ska betala ut ersättningar till dem som utsattes för övergrepp och allvarlig försummelse under sin tid som placerad i den sociala barnavården. I början av nästa år ska det bli möjligt att lämna in ansökningar. Men Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen innehöll mycket mer än förslagen om ersättning till de drabbade, bland annat förslag om hur vanvård kunde undvikas i framtiden. Vad kunde vi lära av utredningens nära tusen intervjuer med drabbade?

Anders Nyman, som arbetade tillsammans med mig i Vanvårdsutredningen, har i boken "Att lära av vanvård i den sociala barnavården" sammanfattat utredningsrapporterna. Boken innehåller många berättelser om barn som far illa, men också hur de gjorde för att klara sig. Genom att låta alla dessa nu vuxna personer få berätta och själva komma med förslag om hur samhället hade kunnat stötta kan vi lära av vanvård. På så sätt kan vi bli bättre på att bemöta och se de barn som behöver hjälp när deras föräldrar inte räcker till.

Alla som utbildar sig i socialt arbete borde ta del av de erfarenheter som boken förmedlar. Gothia Förlag som ger ut den hoppas också att yrkesverksamma socialarbetare genom boken ska få nya perspektiv och infallsvinklar på sitt arbete.

Jag har följt Anders arbete med boken och också skrivit ett förord till den. Du som är intresserad kan beställa boken med hjälp av produktbladet som jag länkar till här:
https://www.dropbox.com/s/0rb4uhglepw4uvw/Att%20l%C3%A4ra%20av%20vanv%C3%A5rd%20i%20den%20sociala%20barnav%C3%A5rden.pdf





fredag 18 maj 2012

Ett stulet liv

I går sände SVT dokumentären "Ett stulet liv". Det är den tredje dokumentären av Thomas Kanger som tar upp vanvården i barnhem och fosterhem. Den första dokumentären "Stulen barndom" ledde till att Utredningen om vanvård i den sociala barnavården tillsattes. Utredningen kom att fylla mitt liv under fem år. "Ett stulet liv" kan ses som slutpunkten på en serie dokumentärer. Den är verkligen värd att ses, vilket jag också skrev till Thomas som just nu befinner sig i Vietnam. Trots den mörka bakgrunden ger intervjuerna med Kenth Sänds döttrar hopp inför framtiden. Filmen ska finnas på SVT Play något år framåt.

Här finns länken till klippet: http://svtplay.se/v/2803131/dokument_inifran/ett_stulet_liv_-_otextad?sb,p103467,1,f,-1

Dessutom finns hela filmen "Stulen Barndom", som sändes första gången 2005 på SVTPlay. Den ligger bredvid.

torsdag 10 maj 2012

Lagrådsremiss i dag om ersättning till vanvårdade

I dag beslutar regeringen att sända förslaget om ersättning till de som vanvårdats inom den sociala barnavården till lagrådet. Målet är att riksdagen ska få en proposition i höst och att en myndighet för utbetalning ska vara på plats den 1 januari 2013. Sedan har man två år på sig att ansöka om ersättning. Av  Ekots intervju låter det som att regeringen lägger samma förslag som Upprättelseutredningen. Det kan skilja i detaljer, men för att se det måste man läsa i lagrådsremissen som inte är tillgänglig än.

I kväll blev lagrådsremissen tillgänglig på regeringens hemsida. Här är länken: http://www.regeringen.se/sb/d/15839/a/192748

Så här beskrivs förslaget av Maria Larsson i SR Ekot. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5101115

Lagrådsremissen är inte tillgänglig än men så här beskrivs förslaget på regeringens hemsida i dag. http://www.regeringen.se/sb/d/15109/a/176636

I dag finns också en artikel på DN Debatt om den nya lagen och fortsättningen på upprättelseprocessen. Här finns länken: http://www.dn.se/debatt/ny-lag-ska-ge-de-som-vanvardats-upprattelse

Den 17 maj kl. 21.00 sänder SVT dokumentären "Ett stulet liv" av Thomas Kanger. Den sänds i ettan. Man kan se det som den tredje delen i den serie program som började med "Stulen barndom" hösten 2005 och som ledde till att det blev politiskt nödvändigt att granska övergreppen på barn som placerats i fosterhem och institutioner. Sedan följde under en period på sju år utredningar, upprättelseceremoni och nu dagens lagrådsremiss.

onsdag 9 maj 2012

10Mila orienteringen

I helgen var jag ute på en av svensk idrotts klassiker, 10Mila i orientering. Jag fotograferade under de tre olika stafetterna. En del bilder visas på Tullinge SKs hemsida. Några bilder från natten finns på min fotoblogg. Titta gärna in där. Här finns länken: http://goranjohanssonphoto.blogspot.se/

tisdag 24 april 2012

Våga fråga och ta hand om svaret

I dag har jag medverkat vid en ambitiös utbildning i FoU Västernorrlands regi. Det var en heldag för politiker, chefer och anställda med ansvar för social barnavård i länets kommuner.

Under rubriken "Barn i samhällsvård - då, nu och framåt" hade man samlat flera intressanta föreläsare. Lisbeth Pipping, som växte upp med en utvecklingsstörd mamma, Sandra Patel, socionom och anställd i Maskrosbarnen, som alla har erfarenhet av att växa upp med missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar, Kjerstin Bergman som för Sveriges Kommuner och Landsting samordnar de regionala utvecklingsledarna och Birgitta Gardemyr som är utvecklingsledare i Västernorrland hörde till talarna. Jag medverkade med att berätta om arbetet i Vanvårdsutredningen.

När jag nu väntar på tåget tillbaka till Stockholm slås jag av hur samstämmigt budskapet var från Lisbeth, Sandra och mig. Det underströks också av de övriga. Om man ska upptäcka vanvård, övergrepp och försummelse, oavsett om den sker i ett biologiskt hem eller i fosterhem måste man våga fråga barnen och kunna ta hand om svaret. Det kunde handla om att ha beredskap för att sätta in de åtgärder som barnet behövde. 

Vanvårdsutredningens erfarenhet var tyvärr att alltför få socialarbetare vågade fråga, än färre ta hand om svaret om de fick ett sådant. Även Lisbeth och Sandra underströk budskapet med flera exempel från modern tid.

Enkelt, ja, men svaret ligger närmare om man trots allt försöker fråga hur barnet har det. I praktiken är det svårare. Det är just i praktiken socialarbetare måste ha modet att fråga och ledningen se till att det finns resurser att ta hand om svaret. Då minskar risken för övergrepp och försummelse i samhällsvården av barn.

Här finns länk till Lisbeths hemsida: http://www.pipping.se/
Och här finns länk till Maskrosbarnens hemsida: http://www.maskrosbarn.org/

tisdag 17 april 2012

Upprättelse för övergrepp och försummelse i social dygnsvård

Nu har regeringen lagt ut detaljerad information om upprättelseprocessen för dem som vanvårdades i den sociala barnavården. Det finns också en broschyr som beskriver processen från bakgrunden till Vanvårdsutredningen fram till att en utredare nu tillsatts för att bygga upp den myndighet som ska betala ut ersättningarna till de vanvårdade.

Följ länken här nedan till regeringens hemsida där också broschyren kan laddas ner.
Upprättelse för övergrepp och försummelse i social dygnsvård

måndag 16 april 2012

Barnets rättigheter i retorik och praktik «

Barnläkaren Lars H Gustafsson formulerar det många tänker om regeringens barnpolitik. När kommer förslagen som stärker barnets ställning? Hur länge ska vi få vänta på att Barnskyddskommitténs många utmärkta förslag blir lag. När prioriteras de mest utsatta barnen?

Barnets rättigheter i retorik och praktik «

måndag 9 april 2012

Matchbild från igår



Ibland är det trångt i fotboll. Tyvärr förlorade Degerfors också matchen.

söndag 8 april 2012

torsdag 5 april 2012

Välkommen till ordomening: Nu är nya boken här!

Den här bokens första upplaga hittade jag på en bokrea för några år sedan. Nu tänker jag köpa en ny, men första bär det nog av till cykelaffären för att köpa en cykel. Min gamla tjänade i femton år och blev kvar vid senaste flytten

Välkommen till ordomening: Nu är nya boken här!

måndag 2 april 2012

Nu händer det något i ersättningsfrågan för de vanvårdade

I dag kom pressmeddelandet att regeringen utsett en särskild utredare för att bygga upp den "nämndmyndighet" som ska betala ut ersättning till dem som vanvårdats inom den sociala barnavården. Organisationen ska vara klar till årsskiftet. Det är ett rätt omfattande arbete som ska till för att ha allt på plats till dess.

Jag har tidigare gjort bedömningen att det kommer att röra sig om någonstans mellan 2 000 och 5 000 ansökningar som kommer att lämnas in till den nya myndigheten. Tvåtusen är ett minimum. Ungefär så många tog kontakt med Vanvårdsutredningen, varav knappt hälften hörde av sig för sent för att intervjuas. Men i sådana här sammanhang är mörkertalen höga. När regeringen nu bestämt sig för en ersättning kommer också personer som tidigare inte ansett det meningsfullt att intervjuas av Vanvårdsutredningen att lämna in en ansökan.

Jag utgår från att utredaren kommer att ta del av Vanvårdsutredningens viktiga erfarenheter, bl.a. av intervjuerna, behovet av psykologiskt stöd och bristerna i arkivmaterialet. För en del personer var journalföringen under placeringen i samhällsvård så bristfällig att materialet inte har något värde som stödbevis i ersättningsprocessen. Men det är myndigheterna som också stått för dessa brister.

För den som vill läsa mer om uppdraget finns regeringens direktiv att tanka hem som pdf fil från den här länken:
Inrättande av en nämndmyndighet med uppgift att pröva ansökningar och fatta beslut om utbetalning av ersättning till personer som utsatts för övergrepp eller försummelser i vissa fall

Premiär i Superettan för Degerfors på söndag

Det är två lag med allsvenska meriter som premiärspelar på Stora Valla på söndag. Jag tänker fira påsken i Degerfors och se matchen.
Lundmarks Backspegel: Degerfors IF mot Jönköpings Södra från 1949/50 | Degerfors IF

fredag 23 mars 2012

Barnombudsmannens rapport, läs den!

Jag tycker att den nuvarande barnombudsmannen gör ett mycket bra jobb. Han har konsekvent intresserat sig för de barn som har det värst.  Förhoppningsvis leder hans arbete, särskilt den senaste rapporten, till att Sveriges politiker, i riksdag, landsting och kommuner en gång för alla bestämmer sig för att prioritera de sämst ställda barnen.


Samtidigt tycker jag det är skrämmande att socialtjänsten fortfarande inte lyssnar på barnen. BO skriver så här på sin hemsida: "Men om en aktör är det skrämmande tyst: socialtjänsten. När den trots allt omnämns framstår den som passiv, fokuserad på de vuxna och ovillig att lyssna." 



Socialtjänsten är ett kommunalt ansvar. Jag skräms av bilden av kommuner som som inte prioriterar de mest utsatta barnen. Jag vet (genom intervjuer med initierade) att många kommunala ledningar har en okunnig och felaktig bild av hur säkerheten för samhällsvårdade barn sköts i den egna kommunen.  Det var därför som jag i Vanvårdsutredningens slutrapport uppmanade politiker och förvaltningsledningar att ta reda på hur det fungerar i deras kommuner, i praktiken. Det är något annat än att naivt och omedvetet redogöra för vad socialtjänsten ska göra i barnavårdsärenden. Sådana solskensberättelser är fortfarande vanliga. Ta i stället reda på vad ni gör, eller inte gör, för att skydda barn i er kommun, var min uppmaning. I dag, efter ännu en rapport som bekräftar årtiondens erfarenheter förtjänar mitt budskap att upprepas. Ta reda på hur det fungerar i praktiken, i din kommun.


Informatörerna, barn med erfarenhet av socialtjänsten, finns och har alltid funnits i varje kommun. Därför skulle fler kunna göra som BO och några få framsynta kommuner. Fråga barnen eller ungdomarna som lämnat socialtjänsten hur det fungerat. Men för att fråga bör man också vara beredd att ta emot svaren. Det kan leda till behov av att prioritera om i de kommunala budgetarna. Kan det vara förklaringen till att så få vågat fråga dem som vet? 


Jag har tidigare hoppats att utvidgningen av Lex Sarah till att också gälla den sociala barnavården skulle förbättra de kommunala signalsystemen, från socialarbetare till ledning. Nu är det ju en skyldighet för alla socialarbetare att rapportera om de inte kan sköta sitt arbete på ett sätt som är säkert för barnen. De som tidigare varit tysta om arbetsförhållanden och resursbrist, därför att de befarat trakasserier från ledningen eller försämrade karriärmöjligheter är nu skyldiga att rapportera bristerna. 


Än är det för tidigt att uttala sig om lagen kommer att innebära en förändring i praktiken också. Man har ju struntat i lagar tidigare. Vanvårdsutredningens analys visade att det främst var praktiken som hade brustit.


Vi ska väl inte behöva få en ny Vanvårdsutredning om tio år, på grund av ointresse och prioriteringar av annat än barn i kommunerna. Barnombudsmannens rapport är ytterligare en droppe som kan urholka stenen.


Här är länken till BO:s rapport: http://www.barnombudsmannen.se/vart-arbete/arsrapporteringar/vald-i-nara-relationer-2012/


Här finns ett inslag med Fredrik Malmberg på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=23dKSQ-6Vps&feature=youtu.be

SR Ekot har ett inslag här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5032148

tisdag 20 mars 2012

Första intervjun genomförd i mitt nya uppdrag

Sedan en tid tillbaka arbetar jag med ett nytt uppdrag. Det tangerar mitt tidigare jobb i Vanvårdsutredningen, men är påtagligt framtidsorienterat. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en kartläggning av verksamheter som har kunskap om våld mot barn (i vid mening). Dessutom ska kartläggningen svara på frågan om vilka verksamheter som har behov av sådan kunskap.

En andra del i uppdraget handlar om att analysera behovet av ett samlat nationellt ansvar för kunskapsspridning på området, förtydliga ansvarsfördelningen och ta ställning till om det behövs ett nationellt kunskapscentrum på området.

Min insats är inriktad på kartläggningen, en enkät till många och intervjuer med nyckelpersoner på området. Det känns viktigt och angeläget. Nu är första intervjun genomförd.

torsdag 2 februari 2012

Min föreläsning i Malmö

Stadsarkivet i Malmö har lagt ut en artikel om min föreläsning i Malmö. Länken plockades bort från hemsidan efter en dryg månad. Jag återkommer med rätt länk om den finns kvar på något annat ställe på hemsidan.

måndag 30 januari 2012

Barnens glömda röster

Rebecca Lennartsson, docent i etnologi och verksam vid Stockholms Stadsmuseum, skriver i dag en intressant artikel - under strecket i Svenska Dagbladet. "Barnens perspektiv har länge saknats när historien om svensk barnavård skrivits."

Lennartsson har bidragit med forskning till utställningen "Hitta hem" som visas i Stockholms Stadsmuseum fram till och med den 15 april. Senare ska den vandra runt i landet. "Materialet är sporadiskt sparat; från några institutioner finns enstaka handlingar, medan andra har efterlämnat mycket omfattande arkiv. Det mesta är kommet ur vuxenvärldens händer. Barnen är mätta, vägda, utredda, bedömda."

Den vanvårdsutredning som jag ledde beskrev, med hjälp av över niohundra intervjuer och arkivhandlingar från intervjupersonerna, mycket mörka sidor av barnhemstillvaron och placeringarna i fosterhem. Men de mörka sidorna saknas nästan helt i barnhemmens arkiv, skriver Lennartsson. "Pennalism, kränkningar och övergrepp - utöver lagenligt utförd aga och korrektion, som framstår nog så skändlig - journalförs inte och syns aldrig på bild".

Det material som "Vanvårdsutredningen" samlat in stöder Lennartssons iakttagelser. Men utredningen handlar också om fosterhemmen, ibland isolerade hem, ofta på landsbygden, ibland psykiskt störda fosterföräldrar, med utlämnade ensamma fosterbarn som isolerades från andra, utnyttjades i hårt arbete, misshandlades, utsattes för sexuella övergrepp och var övergivna av ett samhälle som inte fullgjorde sin uppföljning och tillsyn. Socialtjänstens naiva hållning till uppföljning och kontroll var en av flera faktorer som möjliggjorde övergreppen på oskyddade barn. En annan viktig faktor var att många såg, men teg.

I Lennartssons artikel beskrivs Sven Peterssons öde. I hans fall, liksom i många andras, räckte det med att en av föräldrarna blev sjuk för att han skulle placeras i barnhem.

Lennartsson nämner antologin "Det är ju inte jag som gjort fel" (Liv i Sverige, 2008) där människor med erfarenheter från samhällets barnavård beskriver sin verklighet. Flera av Vanvårdsutredningens intervjuade har senare skrivit gripande berättelser från sin barn- och ungdomstid. Det finns snart tio böcker av det slaget i min bokhylla. Sakta sprids medvetenheten om samhällets svek mot de samhällsvårdade barnen. Kanske ökar också medvetenheten om riskerna i samhällsvården och behovet av säkra rutiner för uppföljning och tillsyn.

Lennartssons artikel avslutas med frågan: Vad kan vi lära oss....? "Kanske bara att barnens upplevelser av omhändertaganden och placeringar hänger mer på enskilda människor som är satta att ta hand om barnen, än på de lagar och förordningar som reglerar verksamheten. 'Det är tack vare tanten i trappuppgången med bullar och mjölk som vi har överlevt.'"

Det är så sant som det är sagt!

Tystnadens kultur drabbar barnen

Tystnaden är total under tiden man jobbar - men efter pensioneringen talar socialtjänstens handläggare ut om det de känt till. Risken att förlora jobbet är antagligen det som avhåller. För barnens skull behövs civilkurage. Jag fick flera vittnesbörd om tystnadens kultur - inte bara i privata rekryteringsföretag utan också i kommunernas socialtjänst under min tid som utredare av vanvården. Det här Ekoinslaget är ett exempel på villkoren bland dem som rekryterar familjehem.  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4934043

tisdag 17 januari 2012

Lagförslag om ekonomisk ersättning till vanvårdade i september 2012

I februari 2011 presenterade Upprättelseutredningen förslaget om ekonomisk ersättning till de vanvårdade inom social barnavård (fosterhem och institutioner). Regeringen hade för avsikt att bereda frågorna skyndsamt sa man vid presskonferensen.

I dag kom besked (i regeringens lista på planerade propositioner) att lagförslaget kommer att läggas fram i september 2012. Det innebär att det kan dröja två år mellan förslaget från Upprättelseutredningen och beslutet i riksdagen. Sedan ska också en myndighet byggas upp för att ta hand om flera tusen ansökningar.

Arbetet i Vanvårdsutredningen har visat mig hur stor skillnad det finns mellan olika personers uppfattning om vad begreppet skyndsamt står för.

tisdag 10 januari 2012

Nytt år - nytt uppdrag

De första arbetsdagarna på det nya året har jag ägnat mig åt att skriva säljbrev. Efter 37 år i offentlig tjänst känns det rätt ovant att formulera vad man tror hugade spekulanter kan ha för nytta av mig. Jag har ju sällan behövt söka jobb. De har liksom ramlat på mig under ett långt arbetsliv. Så det är nyttigt, att inte ha en fulltecknad kalender, att försöka formulera vad man kan bidra med, att uppleva känslan av att hoppa ut i konsultvärlden.

Men innan alla trettio säljmail gått iväg ringde en presumtiv arbetsgivare/kund,  beskrev vad saken gällde och frågade om jag var intresserad av fortsatta samtal. Vad säger man när man blir glatt överraskad av att få ett erbjudande så snabbt? Jo tack, jag är intresserad, men lite försiktigt avmätt förstås för att inte avslöja hur glad jag blev. Det ska ju ändå bli en förhandling om villkoren...