fredag 14 oktober 2011

Historiskt tillkännagivande och ett gott avslut för mig

I dag kom så meddelandet att regeringen bjudit in till en ceremoni för att ge upprättelse åt personer som utsatts för övergrepp eller försummelse när de varit omhändertagna av samhället under sin barndom. Jag fick meddelandet i bussen på väg till jobbet i morse. Det kändes stort att läsa pressmeddelandet. Jag blev både rörd och lättad på ett sätt som överraskade mig lite. Här är länken till pressmeddelandet: http://www.regeringen.se/sb/d/14412/a/178013.

Jag är tacksam för att alla de personer som berättat sin barndomshistoria för Vanvårdsutredningen äntligen ska få en officiell ursäkt och ett erkännande från det svenska samhället. Ursäkten gäller också alla de som inte anmälde sig i tid till utredningen, inte kände till den eller avstod av andra skäl. Alla vanvårdade får ett erkännande av att samhället brustit i sitt ansvar och en ursäkt å hela samhällets vägnar. Sverige genomför för första gången (tror jag) en stor upprättelseceremoni där hela den officiella makten i stat, kommuner och landsting deltar.

Arrangemanget i Blå hallen i Stockholms stadshus den 21 november kommer att direktsändas i TV. Det officiella upprättelsetalet till alla drabbade kommer att hållas av riksdagens talman Per Westerberg. Hennes Majestät Drottningen, företrädare för regeringen och riksdagens partier kommer att närvara. Även representanter för kommuner, landsting, myndigheter och organisationer kommer att bjudas in. Det fullständiga programmet kommer att ges vid ceremonin.

Under ceremonin gäller särskilda förhållningsregler för fotografering och filmning. Medierepresentanter inbjuds att bevaka ceremonin från särskilda medieplatser. Under arrangemanget kommer inte medier att ha möjlighet att intervjua drabbade. Respekt för integritet och sekretess ska prägla arrangemanget.

Både de som närvarar vid ceremonin och de som inte gör det har möjlighet att få en skriftlig ursäkt hemskickad till sig. På regeringens hemsida går det att läsa mer om upprättelseceremonin, Allmänna barnhusets utställning mm. Följ den här länken: http://www.regeringen.se/sb/d/15109/a/174650

Personligen är jag tacksam och stolt över att en utredning kan göra skillnad. Vanvårdsutredningen började för fem år sedan i liten skala och med ifrågasättande från omgivningen. Efter den första delrapporten, ett tunt häfte med intrycken från drygt sextio intervjuer, förstod vi och omgivningen att detta skulle växa. Den andra rapporten, Vanvård i social barnavård under 1900-talet, SOU 2009:99, ledde till att regeringen konstaterade att "utredningsrapporten ger tillräcklig information för att kunna konstatera att det förekommit vanvård och övergrepp i den sociala barnavården i vårt land". I utredningssammanhang kallas det för ett stort erkännande. Omedelbart tillsattes Upprättelseutredningen och nu har de båda utredningarnas förslag om en officiell ursäkt från samhället blivit verklighet.

Den tredje tryckta rapporten i kedjan av granskning och upprättelse var Vanvårdsutredningens slutrapport som presenterades den 29 september. Den finns att tanka hem här:http://www.regeringen.se/sb/d/14017/a/176670.

Troligen var detta mitt sista stora statliga utredningsuppdrag. Att få beskedet om en upprättelseceremoni den här vackra fredagen kändes bra,  på samma dag som jag ska diskutera min egen framtid med personalchefen. Tidig pensionering eller utreda mera - det är frågan?

Upprättelseceremoni den 21 november

Nu är det klart när ceremonin för upprättelse och ursäkt till dem som utsatts för vanvård under dygnsvård i den sociala barnavården ska hållas. Så här lyder pressmeddelandet från socialdepartementet:

En särskild upprättelseceremoni för personer som under sin barndom utsatts för övergrepp eller försummelse i social dygnsvård kommer att äga rum måndagen den 21 november i Stockholms stadshus. Det officiella upprättelsetalet framförs av riksdagens talman Per Westerberg i närvaro av H.M. Drottningen, representanter för regeringen, riksdagens partier samt Sveriges Kommuner och Landsting.

Ceremonin arrangeras för att ge upprättelse åt personer som utsatts för övergrepp eller försummelse när de varit omhändertagna av samhället under sin barndom. Utredningen om vanvård i den sociala barnavården har genom cirka 850 intervjuer visat att många barn och unga tvingats genomleva en barndom präglad av kränkningar, hot och övergrepp.

En officiell upprättelseceremoni som innehåller ett erkännande av att samhället brustit i sitt ansvar och en ursäkt å hela samhällets vägnar till alla som drabbats utgör en viktig del av upprättelseprocessen. Det finns även ett tydligt önskemål bland dem som varit i kontakt med Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen om en sådan ceremoni.

Ceremonin hålls måndagen den 21 november klockan 13.00-14.00 i Blå hallen i Stockholms stadshus. För att markera den breda uppslutningen bakom ursäkten kommer det officiella upprättelsetalet hållas av riksdagens talman Per Westerberg i närvaro av H.M. Drottningen, representanter för regeringen, riksdagens partier och Sveriges Kommuner och Landsting. Även representanter för kommuner, landsting, myndigheter och organisationer kommer att bjudas in. Efter den officiella ceremonin erbjuds lättare förtäring i Gyllene salen fram till klockan 15.00.

Regeringen bjuder in personer som medverkat i Vanvårdsutredningen och personer som under sin barndom varit utsatta för övergrepp eller försummelse i social dygnsvård men inte deltagit i utredningen.

Anmälan till ceremonin kan endast göras per telefon på nummer 020-123 100 senast den 4 november. På detta nummer besvaras också praktiska frågor om ceremonin. Ceremonin kommer även att direktsändas i Sveriges television.

Medierepresentanter behöver särskild ackreditering för att kunna bevaka upprättelseceremonin. Särskild fotopool gäller. Sista dag för ansökan om ackreditering är torsdagen den 10 november. Ansökan om ackreditering sker till Socialdepartementet.


Kontakt:
Göran Holmström
Politiskt sakkunnig
08-405 43 09

tisdag 11 oktober 2011

Möte med en intervjuad

I dag har jag tillsammans med en av medarbetarna i Vanvårdsutredningen, Lii Drobus, haft en föreläsning på Socionomdagarna. Trots den sena timmen, den sista på dagen, fick vi använda den största salen för att rymma alla som anmält sig.

Det är uppenbart att intresset bland professionella socialarbetare för att lyssna till vanvårdsutredare ökat under de sista åren. Det ger hopp om att man också på hemmaplan arbetar för att höja säkerheten i samhällsvården av barn. Jag var på Socionomdagarna 2009 också, men då var vi i en betydligt mindre sal.

Men det som berörde mig mest var samtalet efteråt med en person som vi intervjuat i utredningen. En kvinna från Västsverige, yrkesverksam socionom, kom fram till mig och överlämnade en present. På tackkortet till boken jag fick står det så här: "Tack för arbetet med den gedigna, väldokumenterade vanvårdsutredningen och för inlevelsen med de drabbade som du förmedlat. Med hopp om att det ska bli ett varmare Sverige efter detta!"

Jag delar hennes förhoppning.

tisdag 4 oktober 2011

Höstfäger i Åre

Nu har jag sovit ut, tagit en bild från balkongen och planerar dagens tur i fjällen. Det blir en kort tur från Storulvån med Emmas hund Ella.

söndag 2 oktober 2011

Vanvårdsutredningen i media

Under några timmar har jag nu gått igenom medianyheter och kommentarer till presentationen av Vanvårdsutredningens slutrapport i torsdags (29/9). Jag tycker generellt att utredningen fick stort utrymme. Det är också lätt att förstå att medierna fokuserat på att jag har en annan uppfattning än regeringen om tidsgränsen för ersättning. I mina direktiv fanns det inte någon 1980-årsgräns. Gränsen var om ärendet var preskriberat eller ej. Att söka konflikt ingår ju som en ryggmärgsreflex i nyhetsliturgin. Nu får man vänta på fackpressen för att få mer initierade bedömningar av rapportens innehåll.

Men jag blev uppriktigt irriterad över Studio1 i P1. Jag medverkade där kl. 16.00. Förhoppningsvis lyste inte min irritation igenom i själva inslaget, men jag kände inte igen detta vanligtvis mycket lyssnarvärda samhällsprogram. Jag har också kommenterat detta på deras hemsida så här:
"Jag blev också överraskad och irriterad över att studioreportrarna hade större omsorg om de utpekade förövarna än de som hade drabbats som barn. Dessutom verkade de dåligt förberedda. Jag kände inte igen Studio1 där jag medverkat flera gånger.

För mig var detta ett lågvattenmärke. Jag hoppas dock att min irritation inte sken igenom under sändningen. Jag är också tacksam för att detta är det enda mediet som så påtagligt valt de utpekade förövarnas perspektiv."

Alla kan ha en dålig dag på jobbet.

För egen del tänker jag nu ta några dagars ledighet och ägna mig åt att njuta av den svenska fjällvärldens höstfärger.