Med båt till Göteborg

Förväntningarna på årets båtsommar var höga. Göta kanal från Mem till Sjötorp och sedan via Vänern och Göta älv till Västkusten var planen. Så blev det också. Nu ligger vi efter två veckor i gästhamnen Lilla bommen, Göteborg. Förra sommaren låg vi efter två semesterdagar på grund i Gryts skärgård. Jämförelsen är till årets fördel.

Men vad finns det för erfarenheter att dela med dem som inte seglat på det s.k. skilsmässodiket?

För det första; det är inte särskilt svårt att slussa om du förberett dig genom att läsa exempelvis Göta kanals egen Skepparguide. Gör som det står där, skaffa två ca 12 m långa, lätta linor (skotlinor) och ta det lite lugnt så går det bra. Uppförslussning kräver lite mer, medan man lugnt och sakta sjunker i nedförslussningen.

För det andra; Göta kanalbolaget kan ta betalt. Det kostade oss 8 150 kr för en biljett som gör att vi kan gå tillbaka samma väg. För det får man gästhamnar med varierande kvalité. Det fanns sällan el och vatten tillgängligt vid alla platser. Till de bättre hamnarna räknar vi Berg, Söderköping, Vassbacken och Sjötorp.

Sämst var nog Motala där kanalbolagets huvudkontor ligger. Det fanns inte vatten tillgängligt på de slitna bryggorna och elplatserna var få. Brist på el gäller fler hamnar men vatten saknades bara i Motala. Där skulle man göra loss båten och flytta den till en särskild kaj för att fylla vatten. Vem gör det, med risk för att någon annan tar platsen när man är borta? Riktigt dåligt.

För det tredje; ta tid på dig och prioritera tiden i Göta kanal och Vänern med dess skärgård. Det finns många pittoreska små orter längs vägen att stanna till vid. Och Vänern med skärgården runt Kållandsö och Läckö är definitivt värd mer tid än vi gav den.

För det fjärde; avstå från Göta älv om du inte absolut ska till Västkusten också. Efter slussarna i Trollhättan är det en rätt trist resa längs en stor älv där de ansvariga inte gjort ett dyft för att ge turisterna skäl till att stanna efter vägen. Nej, det är bara en transportled anpassad till stora fartyg och omgiven av övergivna sjabbiga skjul som påminner om en annan tid, en tid när industrin levde längs älven. Jag tror att vi mötte tre (!) fritidsbåtar på hela resan på älven.

Men sen kommer man till Göteborg och då öppnar sig en annan värld. Där är vi nu. Det är häftigt att ligga i en gästhamn centralt i en storstad. Så nu kureras lappsjukan som man drabbades av längs Göta älv.

Superettans tabell just nu

Semester och vanvårdsutredning

På onsdag tar vi båten mot okänt mål. Anledningen till det hemliga är att semestern börjar med ett 60-årsfirande av en vän som inte vet var.

Jag ser fram mot att vara ledig och tillbringa mesta tiden i båten. Den här sommaren planeras en stilla resa längs Göta kanal, sedan genom Vänern ner mot Västkusten. Det blir nog en och annan uppdatering på bloggen när andan faller på, eller när jag får svårt för tystnaden på nätet.

De senaste veckorna har jag skrivit och läst, läst och skrivit, om och om igen. Den 30 september ska vi lämna slutrapporten från Vanvårdsutredningen. Efter fem år och mer än niohundra djupintervjuer, insamlande av över 50 000 sidor arkivhandlingar, otaliga telefonsamtal med drabbade, avslutas ett viktigt arbete. Utredningsgruppen har jobbat med metoder hämtade från sanningskommissioner, men varit förhindrade att konfrontera förövarna.

För min egen del har bilden av Sverige och skyddet för barn förändrats. Den naiva tron på det goda hos människan, som jag fick till livs redan i söndagsskolan därhemma i Degerfors, har bytts mot något annat, men vad?

Det finns många frågor som söker sina svar. Hur kan, exempelvis, människor som fått uppdraget att vårda och fostra andras barn förgripa sig på dem? Hur kan så många runt dessa barn, som anade och ibland såg att det inte stod rätt till, vända bort blicken? Beroende, vänskapskorruption och ren feghet har lett till att det som borde ha avslöjats inte blev sagt. Och det drabbade oskyddade barn som placerats av den sociala barnavården för att få ett bättre liv.

Ett svar på frågorna handlar om att "det sker övergrepp mot barn därför att det är möjligt"!? Vad menas? Om säkerheten och insynen i de här barnens placeringar i den sociala barnavården är dålig blir det möjligt att utsätta dem för övergrepp och försummelse. Situationen, relationen och personen måste tas med i en analys av riskerna med samhällsvården av barn. Och var är riskerna störst att pedofiler och andra med för barn skadliga böjelser ska söka sig? Just det, till verksamheter som riktar sig till barn. Idrottsrörelsen vaknar nu och försöker se riskerna. Den sociala barnavården är i samma läge, men fick kanske sitt första uppvaknande när Vanvårdsutredningens delrapport kom i början av 2010.

I höst kommer Vanvårdsutredningens slutrapport. Då utvecklas resonemangen om behovet av en realistisk syn på riskerna i samhällsvården. Vi kommer också att avslöja försök från tjänstemän och politiker att dölja och förminska övergreppen mot barn. I det avseendet finns svenska kommuner i samma tveksamma sällskap som idrottsrörelsen och tidigare den katolska kyrkan. Skillnaden är att samhällsvården av barn räknar offren i tusental.

Finns det något löjligare än kommunala slogans?

I många år, främst när jag jobbade kommunalt, har jag förvånats, upprörts, retat mig på och skrattat åt kommunala slogans.  Men också åt alla märkvärdiga och gravallvarliga personer som ödslar skattepengar på skiten.

Jag har också mött allvarliga kommunalmän och flashiga näringslivsnissar som försökt förklara varför det är viktigt för en kommun att ta pengar från kärnverksamhet till varumärken och slogans. Vem har övertygats? Vem har sett beslutsunderlaget och vem har utvärderat verkningarna? Detta görs dessutom frivilligt utan krav i lag eller förordning. Samtidigt läser vi om hur samma kommun missköter det som medborgarna har laglig rätt till.

Men nu har det kommit en bok om eländet. Jag behövde inte skriva den själv. Hoppas den är rolig för när ryggen blir bättre ska jag springa till bokhandeln. I morse var det också ett inslag i SVTs morgonsoffa. Här är länken: http://svtplay.se/v/2430161/gomorron_sverige/kommuners_slogans?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2430147/sb,p119636,2,f,-1

Diskussion om socialt arbete med barn

I dag på morgonen satt Barnombudsmannen Fredrik Malmberg, Äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson och SKTF:s socialpolitiskt ansvariga Yvonne Alström i SVTMorgon och diskuterade arbetet med omhändertagna barn. Bakgrunden var det uppmärksammade ärendet i Marks kommun. Jag tycker att det var en seriös och intressant behandling av ett svårt ämne. Det fanns också en del nyheter. Här finns länken till inslaget på SVT Play. Det ligger kvar ett år. http://svtplay.se/v/2430147/gomorron_sverige/familjehemsbarn_behandlades_felaktigt?sb,p119636,2,f,-1

Övergrepp mot barn i idrottsrörelsen och samhällsvården

Utredningen om vanvård i den sociala barnavården har intervjuat vuxna människor om deras placeringar i fosterhem och institutioner. De äldsta placerades på 1920-talet. Den yngsta var placerad så sent som 2003. En delrapport från utredningen som kom i början av 2010 redovisade att 42 procent av männen och 61 procent av kvinnorna hade berättat om sexuella övergrepp under sin tid i samhällsvården. Många vittnade om att de inte hade vågat berätta för någon om övergreppen och att de fortfarande, flera decennier efteråt, hade skamkänslor för vad som hänt. Det tycks ha varit särskilt svårt för män att berätta om övergreppen.

I dag har jag läst om hur förre höjdhopparen Patrik Sjöberg  och friidrottstränaren Yannick Tregaro utsatts för sexuella övergrepp av sin tränare, som i Patriks fall också var hans styvfar. Båda beskriver känslor av skam för det som inträffat som en förklaring till att de inte berättat tidigare. De delar den upplevelsen med hundratals intervjuade i min utredning. I dag har vi fått ta emot samtal från personer som tycker att det är starkt av Sjöberg och Tregaro att gå ut med detta. Jag delar den uppfattningen.

En ökad medvetenhet om att pedofiler dras till verksamheter som riktar sig till barn och en säkrare kontroll och uppföljning kan bidra till att minimera riskerna för övergrepp, i idrottsrörelsen och samhällsvården.

Sista intervjun i vanvårdsutredningen

I dag, den 13 april 2011, gjordes den sista intervjun i Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. Den första gjordes i november 2006. När anmälningstiden till intervju gick ut den 1 mars 2009 hade mer än tusen personer anmält sig. Antalet intervjuade blev långt fler än vad den som skrev underlaget till regeringens direktiv till utredningen kunde föreställa sig för fem år sedan.

Det blev inte tusen personer som kom att intervjuas utan drygt niohundra. Anledningen är att några ångrade sig efter anmälan, en del tillhörde inte målgruppen, en del dök inte upp när intervjuarna satt redo och några avled i väntan på intervju.

Nu återstår arbetet med att dokumentera den vanvård de intervjuade berättat om, analysera innehållet i intervjuerna och skriva en slutrapport som ska vara klar senast den 30 september. Det är ett helt unikt material, till innehåll och omfång som utredningen samlat ihop. Det beskriver ett mörkt kapitel i svensk barnavård och förhoppningsvis kommer de berättelser som de drabbade lämnat bidra till att övergrepp och försummelser kan minimeras i framtiden. Då handlar det om att prioritera säkerheten för samhällsvårdade barn.