Utredningen om vanvård i den sociala barnavården har intervjuat vuxna människor om deras placeringar i fosterhem och institutioner. De äldsta placerades på 1920-talet. Den yngsta var placerad så sent som 2003. En delrapport från utredningen som kom i början av 2010 redovisade att 42 procent av männen och 61 procent av kvinnorna hade berättat om sexuella övergrepp under sin tid i samhällsvården. Många vittnade om att de inte hade vågat berätta för någon om övergreppen och att de fortfarande, flera decennier efteråt, hade skamkänslor för vad som hänt. Det tycks ha varit särskilt svårt för män att berätta om övergreppen.
I dag har jag läst om hur förre höjdhopparen Patrik Sjöberg och friidrottstränaren Yannick Tregaro utsatts för sexuella övergrepp av sin tränare, som i Patriks fall också var hans styvfar. Båda beskriver känslor av skam för det som inträffat som en förklaring till att de inte berättat tidigare. De delar den upplevelsen med hundratals intervjuade i min utredning. I dag har vi fått ta emot samtal från personer som tycker att det är starkt av Sjöberg och Tregaro att gå ut med detta. Jag delar den uppfattningen.
En ökad medvetenhet om att pedofiler dras till verksamheter som riktar sig till barn och en säkrare kontroll och uppföljning kan bidra till att minimera riskerna för övergrepp, i idrottsrörelsen och samhällsvården.
torsdag 28 april 2011
onsdag 13 april 2011
Sista intervjun i vanvårdsutredningen
I dag, den 13 april 2011, gjordes den sista intervjun i Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. Den första gjordes i november 2006. När anmälningstiden till intervju gick ut den 1 mars 2009 hade mer än tusen personer anmält sig. Antalet intervjuade blev långt fler än vad den som skrev underlaget till regeringens direktiv till utredningen kunde föreställa sig för fem år sedan.
Det blev inte tusen personer som kom att intervjuas utan drygt niohundra. Anledningen är att några ångrade sig efter anmälan, en del tillhörde inte målgruppen, en del dök inte upp när intervjuarna satt redo och några avled i väntan på intervju.
Nu återstår arbetet med att dokumentera den vanvård de intervjuade berättat om, analysera innehållet i intervjuerna och skriva en slutrapport som ska vara klar senast den 30 september. Det är ett helt unikt material, till innehåll och omfång som utredningen samlat ihop. Det beskriver ett mörkt kapitel i svensk barnavård och förhoppningsvis kommer de berättelser som de drabbade lämnat bidra till att övergrepp och försummelser kan minimeras i framtiden. Då handlar det om att prioritera säkerheten för samhällsvårdade barn.
Det blev inte tusen personer som kom att intervjuas utan drygt niohundra. Anledningen är att några ångrade sig efter anmälan, en del tillhörde inte målgruppen, en del dök inte upp när intervjuarna satt redo och några avled i väntan på intervju.
Nu återstår arbetet med att dokumentera den vanvård de intervjuade berättat om, analysera innehållet i intervjuerna och skriva en slutrapport som ska vara klar senast den 30 september. Det är ett helt unikt material, till innehåll och omfång som utredningen samlat ihop. Det beskriver ett mörkt kapitel i svensk barnavård och förhoppningsvis kommer de berättelser som de drabbade lämnat bidra till att övergrepp och försummelser kan minimeras i framtiden. Då handlar det om att prioritera säkerheten för samhällsvårdade barn.
fredag 8 april 2011
Romernas nationaldag den 8 april
Idag är det romernas nationaldag. Jag gläds över att romernas situation i Sverige och Europa har börjat uppmärksammas av alltfler politiker. Svenska Dagbladet har, dagen till ära, två artiklar om romerna i sin pappersupplaga. Motsvarande texter finns i nätupplagan. Länken dit är http://www.svd.se/nyheter/inrikes/romers-ratt-till-skydd-foljs-inte_6073683.svd
måndag 21 mars 2011
Regeringen och Upprättelseutredningen
Nu finns det information om Upprättelseutredningen på regeringens hemsida. Där kan du få svar på frågor om vad som nu händer. Här är länken till socialdepartementets sidor om upprättelseprocessen. http://www.regeringen.se/sb/d/14489/a/162078
lördag 12 mars 2011
Stockholmspolisen, migrationsministern och laglösheten
Min vän Hans Caldaras har skrivit ett inlägg om utvisningen av romska musiker från Sverige. Följ den här länken: http://svtdebatt.se/2011/03/billstroms-forsvar-av-romavvisningarna-ar-etnisk-bortsortering/
Jag kommenterade det på Hans sida på facebook så här. "Bra inlägg Hans. Jag ska göra vad jag kan för att sprida det. Som svensk, anställd av regeringen som särskild utredare och tidigare ledamot i Delegationen för romska frågor kan jag inte annat än skämmas över stockholmspolisens agerande och migrationsministerns försvar för laglösheten."
Jag kommenterade det på Hans sida på facebook så här. "Bra inlägg Hans. Jag ska göra vad jag kan för att sprida det. Som svensk, anställd av regeringen som särskild utredare och tidigare ledamot i Delegationen för romska frågor kan jag inte annat än skämmas över stockholmspolisens agerande och migrationsministerns försvar för laglösheten."
fredag 11 mars 2011
Behovet av upprättelse växer
Anne Skånér skrev i går en artikel på Newsmill under rubriken "Frivilliggrupperna sopar upp efter samhällets misslyckanden att förutse vanvårdsutredningens effekter".
I november 2005 sändes SVT dokumentären Stulen barndom. Den handlade om sex medelålders män som berättade om sin tid på ett av Sveriges alla barnhem. De berättade om systematiska kränkningar, våld och sexuella övergrepp. Det var upptakten till en process som resulterade i att Utredningen om vanvård i den sociala barnavården tillsattes 2006. Utredningen fick i uppdrag att intervjua personer som ansåg sig ha blivit vanvårdade under sin tid i fosterhem och barnhem. Sammanlagt kom 1030 personer att anmäla sig till intervju innan slutdatumet för anmälan den 1 mars 2009.
De sista intervjuerna i utredningen kommer att ske om en dryg månad och slutrapporten från utredningen kommer att lämnas den 30 september. Då har Vanvårdsutredningen hållit på i fem år, en lång tid för svenska utredningar. Men det är ändå bara hälften av den tid som den Irländska motsvarigheten använde.
Vanvårdsutredningen har lämnat två delrapporter, den senaste "Vanvård i social barnavård under 1900-talet" (SOU 2009:99) presenterades i januari 2010. Den ledde till att regeringen tillsatte Upprättelseutredningen, som lämnade sin rapport i februari i år "Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården" (SOU 2011:19).
På den månad som gått sedan Upprättelseutredningen presenterades har 500 nya personer hört av sig till Vanvårdsutredningen. Dessutom har många personer ringt till socialdepartementet. Trots informationskampanjer och uppmärksamhet i media har merparten av dessa inte känt till Vanvårdsutredningen och undrar vad som ska hända med dem. Har vi missat tåget? Upprättelseutredningens förslag innebär att om Riksdagen beslutar om ekonomisk ersättning kommer alla att få samma möjlighet att ansöka, oavsett om de intervjuats av Vanvårdsutredningen eller ej. Detsamma gäller den ceremoni och ursäkt som regeringen planerar. Men det är många som i lugn och ro vill ge sin berättelse till personer som på ett professionellt sätt kan ta emot och dokumentera dessa. I klartext; de vill delta i liknande intervjuer som Vanvårdsutredningens, men möjligheten är stängd sedan två år tillbaka.
Ordföranden i Samhällets styvbarn, Anne Skånér, skriver en artikel på Newsmill om upprättelseprocessen. Hon pekar på hur frivilliga organisationer fått ta emot förtvivlade människors behov av att samtala om sina upplevelser. Jag tycker att det arbetet är värt all respekt. I brist på stödjande strukturer inom samhällets hälso- och sjukvård och socialtjänst gör frivilligorganisationerna en viktig och nödvändig insats.
Erfarenheterna från de norska utredningarna om vanvård, främst från Bergen, gjorde att vi redan i planeringen av Vanvårdsutredningens intervjuer förstod nödvändigheten av stödsamtal efter intervjuerna. Intervjuerna i sig skulle aktivera obehagliga minnen av övergrepp och försummelse. Det fanns risk för att intervjupersonerna skulle övermannas av sina minnen och behöva omedelbart professionellt stöd. Därför erbjöds alla stödsamtal hos legitimerade psykoterapeuter för att bearbeta det som våra intervjuer aktualiserat. Först undersökte vi om samhällets hälso- och sjukvård skulle kunna erbjuda detta. Tyvärr kunde inte ske utan det blev nödvändigt för utredningen att handla upp tjänsten och stå för kostnaderna.
Här finns en länk till Anne Skånérs artikel: http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/10/frivilliggrupperna-sopar-upp-efter-samh-llets-misslyckanden-att-f-rutse-vanv-rdsu
I november 2005 sändes SVT dokumentären Stulen barndom. Den handlade om sex medelålders män som berättade om sin tid på ett av Sveriges alla barnhem. De berättade om systematiska kränkningar, våld och sexuella övergrepp. Det var upptakten till en process som resulterade i att Utredningen om vanvård i den sociala barnavården tillsattes 2006. Utredningen fick i uppdrag att intervjua personer som ansåg sig ha blivit vanvårdade under sin tid i fosterhem och barnhem. Sammanlagt kom 1030 personer att anmäla sig till intervju innan slutdatumet för anmälan den 1 mars 2009.
De sista intervjuerna i utredningen kommer att ske om en dryg månad och slutrapporten från utredningen kommer att lämnas den 30 september. Då har Vanvårdsutredningen hållit på i fem år, en lång tid för svenska utredningar. Men det är ändå bara hälften av den tid som den Irländska motsvarigheten använde.
Vanvårdsutredningen har lämnat två delrapporter, den senaste "Vanvård i social barnavård under 1900-talet" (SOU 2009:99) presenterades i januari 2010. Den ledde till att regeringen tillsatte Upprättelseutredningen, som lämnade sin rapport i februari i år "Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården" (SOU 2011:19).
På den månad som gått sedan Upprättelseutredningen presenterades har 500 nya personer hört av sig till Vanvårdsutredningen. Dessutom har många personer ringt till socialdepartementet. Trots informationskampanjer och uppmärksamhet i media har merparten av dessa inte känt till Vanvårdsutredningen och undrar vad som ska hända med dem. Har vi missat tåget? Upprättelseutredningens förslag innebär att om Riksdagen beslutar om ekonomisk ersättning kommer alla att få samma möjlighet att ansöka, oavsett om de intervjuats av Vanvårdsutredningen eller ej. Detsamma gäller den ceremoni och ursäkt som regeringen planerar. Men det är många som i lugn och ro vill ge sin berättelse till personer som på ett professionellt sätt kan ta emot och dokumentera dessa. I klartext; de vill delta i liknande intervjuer som Vanvårdsutredningens, men möjligheten är stängd sedan två år tillbaka.
Ordföranden i Samhällets styvbarn, Anne Skånér, skriver en artikel på Newsmill om upprättelseprocessen. Hon pekar på hur frivilliga organisationer fått ta emot förtvivlade människors behov av att samtala om sina upplevelser. Jag tycker att det arbetet är värt all respekt. I brist på stödjande strukturer inom samhällets hälso- och sjukvård och socialtjänst gör frivilligorganisationerna en viktig och nödvändig insats.
Erfarenheterna från de norska utredningarna om vanvård, främst från Bergen, gjorde att vi redan i planeringen av Vanvårdsutredningens intervjuer förstod nödvändigheten av stödsamtal efter intervjuerna. Intervjuerna i sig skulle aktivera obehagliga minnen av övergrepp och försummelse. Det fanns risk för att intervjupersonerna skulle övermannas av sina minnen och behöva omedelbart professionellt stöd. Därför erbjöds alla stödsamtal hos legitimerade psykoterapeuter för att bearbeta det som våra intervjuer aktualiserat. Först undersökte vi om samhällets hälso- och sjukvård skulle kunna erbjuda detta. Tyvärr kunde inte ske utan det blev nödvändigt för utredningen att handla upp tjänsten och stå för kostnaderna.
Här finns en länk till Anne Skånérs artikel: http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/10/frivilliggrupperna-sopar-upp-efter-samh-llets-misslyckanden-att-f-rutse-vanv-rdsu
Socialdepartementet informerar om Upprättelseutredningen
Nu har socialdepartementet lagt ut uppgifter på regeringens hemsida om Upprättelseutredningen. Där finns bland annat frågor och svar, information om hur man skriver remissvar, länk till presskonferensen där betänkandet presenterades mm. Om du klickar på den här länken kommer du till regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/sb/d/14489
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)