torsdag 28 april 2011

Övergrepp mot barn i idrottsrörelsen och samhällsvården

Utredningen om vanvård i den sociala barnavården har intervjuat vuxna människor om deras placeringar i fosterhem och institutioner. De äldsta placerades på 1920-talet. Den yngsta var placerad så sent som 2003. En delrapport från utredningen som kom i början av 2010 redovisade att 42 procent av männen och 61 procent av kvinnorna hade berättat om sexuella övergrepp under sin tid i samhällsvården. Många vittnade om att de inte hade vågat berätta för någon om övergreppen och att de fortfarande, flera decennier efteråt, hade skamkänslor för vad som hänt. Det tycks ha varit särskilt svårt för män att berätta om övergreppen.

I dag har jag läst om hur förre höjdhopparen Patrik Sjöberg  och friidrottstränaren Yannick Tregaro utsatts för sexuella övergrepp av sin tränare, som i Patriks fall också var hans styvfar. Båda beskriver känslor av skam för det som inträffat som en förklaring till att de inte berättat tidigare. De delar den upplevelsen med hundratals intervjuade i min utredning. I dag har vi fått ta emot samtal från personer som tycker att det är starkt av Sjöberg och Tregaro att gå ut med detta. Jag delar den uppfattningen.

En ökad medvetenhet om att pedofiler dras till verksamheter som riktar sig till barn och en säkrare kontroll och uppföljning kan bidra till att minimera riskerna för övergrepp, i idrottsrörelsen och samhällsvården.