onsdag 13 november 2013

Brev från åttio forskare och utredare till ministern och socialutskottet

Tidigare har jag bloggat om regeringens proposition om ersättning till dem som vanvårdades inom den sociala barnavården.

I dag skickas ett brev undertecknat av åttio forskare och utredare till barn- och äldreminister Maria Larsson och Riksdagens socialutskott.

Brevet kan ses som en uppföljning på DN-debattartikeln av Johanna Sköld och Bengt Sandin den 28 oktober. Länk här: http://www.dn.se/debatt/vanvardade-nekas-pengar-trots-forbjuden-bestraffning/ Tidningen ETC-Malmö har också haft en artikelserie med bland annat intervjuer med människor som vanvårdats under sin tid i fosterhem eller institution men som följd av propositionen nekats ersättning. Länk här där man kan klicka vidare i artikelserien: http://malmo.etc.se/nyhet/statens-egen-utredare-starkt-kritisk

Dagens brev till ministern och socialutskottet visar hur regeringen mörkat både Vanvårdsutredningens och Upprättelseutredningens underlag, skrivit en proposition som i stället, ytligt och utan vetenskaplig grund bl.a. när det gäller synen på barn i olika decennier, snävat in skälen till ersättning. Brevet reder ut vad som gäller och uppmanar barn- och äldreministern liksom socialutskottet att agera för en ändring.

Barnläkaren Lars H Gustafsson, som också var med i Upprättelseutredningen som expert, har i dag också bloggat om brevet. Se länk här: http://www.larshgustafsson.se/?p=4248

Här finns en länk till brevet: https://dl.dropboxusercontent.com/u/23530561/Skrivelse%20till%20socialutskottet%20och%20barn-%20och%20%C3%A4ldre%20minister%20Maria%20Larsson%20om%20ers%C3%A4ttningarna%20till%20de%20vanv%C3%A5rdade.pdf

Tillägg den 15 november 2013.
I går hade ETC Malmö en artikel om skrivelsen till socialutskottet och ministern: http://malmo.etc.se/nyhet/expertuppror-mot-upprattesleprocessen

Här finns en kort intervju med socialutskottets ordförande. Nu återstår det kommentarer från oppositionen som än varit tyst i frågan. Länk: http://malmo.etc.se/nyhet/ersattningsnamnden-kallad-till-utfragning

Tillägg den 19 november 2013
I dag har också Samhällets styvbarn, en organisation för de vanvårdade, lämnat över en skrivelse Barn- och äldreministern och socialutskottets ordförande. Här finns en länk till Samhällets styvbarns hemsida där skrivelsen kan läsas eller laddas ner. http://www.styvbarn.se/e107_files/downloads/dokument/brev_ML_AWJ_2013-11-18.pdf

5 kommentarer:

  1. Tack till dej Göran och alla som deltagit i skrivelsen.
    Det betyder mycket att veta att det finns intresse för hur utredningarna landat.

    SvaraRadera
  2. tack göran johansson äntligen någon som andvänder hjärnan som den ska andvändas till att tänka med på rätt sätt vill säga.jag är en av många intervju personer som var med 2010 på socialsstyrelsens utfrågning om min barndom .jag är inte bara förbannad jag är besviken på många saker först blir man inte trodd när man var ung och berättade hur jag haft det som barn och sedan ja du kan säkert vad jag tänkte säga mer.men jag som socialdemokrat och kyrkopolitiker har hört mycket både som privat person och i min egenskap av just att jobba med sociala frågor men detta tar priset av dumheter i ett land som skryter att vi är världs bäst på att ta hand om varandra .vackra ord men hur ser verklingheten ut .tack ännu en gång Leffe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Forskarna hänvisar på flera ställen i skrivelsen till följdskador men i utredningen "Barnen som samhället svek" verkar följdskador inte gälla då det gäller fortsättningen i upprättelseprocessen. Oavsett politiskt parti har vi rätt att fortsätta och problematisera upprättelsefrågan....

      Radera
  3. Till de 80 forskare som skrivit brev till Maria Larsson 13 november 2013.

    Ni skriver med anledning av att 43% av ansökningar till Ersättningsnämnden avslås om hur det skett en glidning i definitionen av vanvård av allvarlig art.
    Vid två års ålder fosterhemsplacerades jag från barnhem. Sociala nätverk och band till biologiska familjer skars av och jag placerades i en för mig helt okänd miljö. De föräldrar jag fick ombesörjde mina basbehov som mat och skydd för kyla. De vuxna blev för mig viktiga personer och jag var mycket tacksam att de hade tagit hand om mig.
    Inom diskussioner och tolkningar av våld utsatta vuxna har begrepp som normaliserings och nedbrytningsprocesser används för att förstå varför den våldsutsatte vuxne inte lämnar relationen. Som barn i en relation till två vuxna var också en maktrelation där de vuxna stod för själva överlevnaden och jag fick tidigt lära mig att vara tacksam.
    Efter olika former av övergrepp har jag ofta klarat att trots allt gå vidare men då mina föräldrar tog gärningsmannen i försvar kunde jag inte hantera det. Regeringen har i sin skrivelse lyft just betydelsen av att dem man har en relation till sviker och för mig är det skillnad VEM som sviker, utsätter och överger. Är det det i nära relationer tycker jag det är värre än om det är en okänd.
    Anledningen att de vuxna tog förövarens perspektiv kan bero på auktoritets bundenhet. De vuxna var fogliga och rädda. Det genetiska arvet de fått lära sig att horungar var bärare av, var för dem främmande och farligt. Hannah Arendt har i ” Den banala ondskan” problematiserat detta som ett etiskt , moraliskt dilemma. Är ondska och det fria valet alltid individens ansvar eller finns det villkor som är så omöjliga att individen bara lyder aukroriteten.

    I er skrivelse hänvisar ni till att allvarlig art förknippas med risk för skada. Det har medfört en påtaglig risk för att barnets eller den unges hälsa eller utveckling skadas. Alltså om konsekvenser vanvården kan få för barnets hälsa och utveckling. Ni skriver att ” forskningen visat att sexuella, fysiska och emotionella övergrepp och försummelse i barndom har påtagliga långsiktiga konsekvenser” ( sid 4 i er skrivelse)
    Efter att Upprättelse utredningen Barnen som samhället svek lämnades till Maria Larsson följde olika debatter. SVT bjöd in den etiske experten att tillsammans med Morgan Alling som skrivit Kriget är slut, att framföra sina åsikter. Som jag förstod det hävdade de vuxen ansvar och frihet att välja oavsett erfarenheter i barndom.
    Som vuxen har jag inte förmått göra de goda valen utan skurit mig, försökt dränka mig och medvetet tagit överdoser efter att bara inte kunnat exempelvis ingå relationer med vuxna. Det har väckt enorm skuld och skam . Problematiken har varit komplicerad och det har varit outhärdligt att hantera.
    Är det mitt eget fel att jag skadat min kropp och själ? Hade jag kunnat välja annorlunda alla gånger jag isolerat mej i stället för att skapa goda relationer? Oavsett svaret är det jag och i viss mån mina egna barn som fått leva med de konsekvenser jag fått av mina barndomsupplevelser.
    Hoppas socialutskottets ledamöter förstår att anledningen att vi ville ha samma modell som i Norge var att vi ville ha en rättvis modell. Vi ville ha ett erkännande av våra följdskador och en gradering .

    SvaraRadera