Makt att vårda

För fyrtio år sedan var jag student på Socialhögskolan i Stockholm, numera Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Då gavs det ut en bok med titeln "Makt att vårda". Det var i kölvattnet efter studentupproren 1968. Socialutredningen arbetade för fullt och skulle tio år senare resultera i en socialtjänstlag som fortfarande gäller. Uppbrottet från fattigvård, föråldrad människosyn och ojämlikt myndighetsutövande förbereddes.

"Makt att vårda" beskrev den ojämlika situation som rådde, mellan myndighet och klient. Maktförhållandena skulle blottläggas och socialtjänsten bli ett redskap i förändringen av samhället. Även utslagna och förtryckta skulle göra sina röster hörda. Makten att vårda andra skulle utövas under insyn och delaktighet från klienterna. Journalerna skulle som exempel helst skrivas tillsammans eller åtminstone med insyn från klienten. Det utvecklades medvetande om makt, förtryck och maktfullkomlighet i vård- och behandlingsrelationer.

Tyvärr kom medvetenheten snart att följas av en kvasiterapeutisk hållning till klienterna inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.  Att "behandla" blev det nya modet och uppmärksamheten på den ojämlika behandlingssituationen minskade. Parallellt verkade människor med makt i organisationerna försöka tona ner begreppet. Repressiva förhållningssätt och förklaringsmodeller återkom och tycks numera ha starkt fäste inom delar av socialpolitiken.

Sedan 2006 har jag ansvarat för Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. Vi har snart intervjuat niohundra vuxna personer om hur de som barn utsattes för övergrepp och försummelse av de som hade samhällets uppdrag att skydda dem. "Historia" säger flera. "Nej, det förekommer i dag", säger jag. Upprättelseutredningen redovisade det i sin rapport som kom förra veckan. I dag har jag lyssnat till ungdomar som berättat samma sak.

Barnombudsmannen och Socialstyrelsen hade bjudit in till att lyssna på ungdomar som är placerade i HVB (= fikonspråk för institutioner för heldygnsvård av barn- och ungdomar) och fosterhem. Ingen av ungdomarna var placerad inom Statens Institutionsstyrelses verksamhet som är den enda verksamhet som med lagstöd får tillämpa tvångsmetoder mot de intagna.

Ungdomarna, från institutioner och fosterhem, berättade om tvång, integritetskränkningar, hot och straff. Det var bilder som skulle kunnat hämtas ur Vanvårdsutredningens rapporter. Institutionerna lever inte upp till rättigheter som alla placerade har, t.ex. att bli lyssnad på eller få tala med personal om sina problem. Det är också vanligt med tvångsåtgärder som saknar stöd i lag och med kollektiva bestraffningar. Barnen tvingas att tala med socialsekreteraren tillsammans med fosterföräldrarna, aldrig enskilt. "Det du inte kan säga till dem talar vi inte om," hade en flicka fått höra av sin socialsekreterare. Från 1930-talet har handböckerna rekommenderat enskilda samtal med barnen i fosterhem vid inspektioner. I Sverige kan socialsekreterare sätta sig över detta år 2011.

Socialstyrelsen har efter årsskiftet spridit broschyren "Du har rätt!" till samtliga institutioner. Den ska delas ut till alla placerade. Broschyren beskriver barnets rättigheter och hur de ska tillämpas. Där finns också ett telefonnummer 020-120 06 06 dit den som är placerad kan ringa om ingen lyssnar. Ingen av dessa 15 ungdomar hade sett broschyren, än mindre fått den från sin institution.

Kritiken från ungdomarna var konkret och med utpekade institutioner i några fall. Jag antar att tillsynsmyndigheten nu funderar på att inspektera några.

Den sociala barnavårdens misslyckanden handlar inte enbart om förtryckande miljöer i institutioner och fosterhem utan också om den lokala socialtjänsten och socialsekreterarna. Så här sa en flicka under mötet: "Socialsekreteraren svarade aldrig när jag ringde till henne på telefon. Hon talade bara med vuxna. Det var först sedan jag träffat Barnombudsmannen som socialsekreteraren började svara på mina telefonsamtal. Nu vet jag mina rättigheter." Denna socialsekreterares maktfullkomliga hållning eller bristande omdöme skulle kunna ha möjliggjort övergrepp av det slag som beskrivs i Vanvårdsutredningen. Det är inte historia. Det är 2011.


Slutsats: Makt och förtryck kan också utövas passivt. Inom vården är riskerna stora. Så många är i underläge, så många är beroende av välviljan och arbetsinsatsen från vårdarna. Så många socialarbetare är fortfarande naivt okunniga om riskerna. Få kommuner har program för hur man ska agera när man upptäcker övergrepp och allvarlig försummelse i fosterhem eller institution.

I dag har jag fått lyssna till berättelser om samma myndighetsförtryck som hundratals personer berättat om i Vanvårdsutredningens intervjuer. Men det är inte historisk tid. Det händer i dag. Naiva Sverige måste förstärka uppföljning, kontroll och tillsyn på alla nivåer. Naiva socialarbetare måste förstå att deras insats kan göra skillnad. De måste också vara medvetna om sin makt - över växande liv.

Är de snälla mot dig? - Ledare - www.gp.se

GP ledare i dag. Kort, konkret och förnuftig!

Är de snälla mot dig? - Ledare - www.gp.se

Erkännande, ursäkt, kompensation och åtgärder för att förhindra upprepning

I dag togs ett stort steg i upprättelseprocessen för de personer som vanvårdats när det varit omhändertagna inom den sociala barnavården.

2006 startade Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. För ett år sedan kom en delrapport, Vanvård i social barnavård under 1900-talet, som resulterade i att regeringen omedelbart tillsatte Upprättelseutredningen. I dag presenterade den sin rapport Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården.

Kerstin Wigzell har varit utredare. När hon i dag överlämnade rapporten svarade barn- och äldreminister Maria Larsson direkt att erkännandet och ursäkten kommer att organiseras så snart som möjligt. De andra förslagen om ekonomisk kompensation till dem som utsatts för vanvård på 250 000 kr per person och åtgärder för att det inte ska hända igen måste på sedvanligt sätt beredas av regeringen. Det innebär till att börja med att förslagen sänds ut på en remiss som ska vara avslutad den 15 maj.

Här nedan har jag lagt in några länkar till medias bevakning och till utredningens pressmeddelande. Det finns också en länk varifrån man kan tanka hem hela rapporten. Den kan ocks köpas i bokhandeln.

Presskonferensen kan ses i efterhand här. Också pressmeddelandet och utredningsrapporten går att tanka hem här.
http://www.regeringen.se/
Rapport kl. 18.00
http://svt.se/2.22620/1.2322805/vanvardade_fosterbarn_far_upprattelse 
Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8547484.ab
TV4 Nyhetskanalen
http://www.nyhetskanalen.se/1.2011412/2011/02/10/250_000_till_vanvardade_barn
Aktuellt 21.00, från SVT play med inslaget en bit in i sändningen.
http://svtplay.se/v/2323236/aktuellt/10_2_21_00_-_textat
Här finns länken till Vanvårdsutredningen som fortsätter med sina intervjuer till dess att alla som anmält sig i tid fått berätta.
http://www.sou.gov.se/vanvard/

Hopp om upprättelse och ersättning till tusentals vanvårdade

Ekot hade under ondsdagseftermiddagen intervjuer med berörda. När detta skrivs är det natt. I morgon presenterar Upprättelseutredningen sina förslag i en direktsänd presskonferens från Rosenbad. Här finns länken till Ekoinslaget. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4340828

Direktsändningen från presskonferensen kan ses på SVT Forum, eller direkt på regeringens hemsida. Här följer länkarna.
SVT Forum: http://svt.se/2.63451/tabla_-_dag_for_dag
Regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/sb/d/1474

Upprättelseutredningen lämnar sitt betänkande på torsdag 10/2

Nu har vi fått en ny tid för när presskonferensen med Upprättelseutredningen startar. Det blir torsdagen den 10 februari 2011 kl. 15.30. Presskonferensen hålls i Rosenbad och den direktsänds på webben, www.regeringen.se. Den kan ligga på första sidan eller så kan man få söka sig in på Socialdepartementet, beroende på vilken nyhetsbedömning webbredaktören gör.

Britta Svensson om Upprättelseutredningen

På torsdag (10/2) presenterar Kerstin Wigzell, särskild utredare, Upprättelseutredningen för regeringen. Hennes förslag motses med spänt intresse av alla dem som har berättat om övergrepp och försummelse under den tid de varit omhändertagna för samhällsvård. Utredningen tillsattes som en direkt följd av den rapport som jag lämnade för ett drygt år sedan. "Vanvård i social barnavård under 1900-talet."

Britta Svensson skriver om utredningen i Expressen: http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.2316856/britta-svensson-vad-var-det-for-manniskor-som-drogs-till-att-jobba-med-barn

Hoppfullt - forskarna uppmanar socialarbetare att beskriva verkligheten

Social debatt och beskrivningar av verkligheten utifrån socialarbetares perspektiv har inte stått högt i kurs under många år. Ofta har reportagen handlat om misslyckanden i socialtjänsten, sällan socialarbetares beskrivningar av sociala realiteter. Samtidigt har det varit förenat med risker för enskilda socialarbetare, eller deras chefer att beskriva verkligheten utifrån sociala perspektiv, när kanske de ledande politikerna önskar ge en annan bild.

Tystnaden i yrkeskåren har gradvis brett ut sig. Samtidigt vill jag hävda att taket för social debatt lokalt sänktes mest under 1990-talets nedskärningar i välfärden. Under den senare halvan av 1990-talet var jag ordförande i Föreningen Sveriges Socialchefer. Via en mindre studie då och direktkontakt med medlemmar kunde vi se hur villkoren förändrades. Cheferna tvingades anpassa sina bilder av den lokala verkligheten till den som lokala politiker ville förmedla. De chefer som avvek från ibland förljugna skönmålningar, ansågs svåra att samarbeta med. En del kompetenta chefer tvingades bort under den här tiden till förmån för mer "samarbetsvilliga". Ytterst sällan avgick en kommunpolitiker. Cheferna i omgivningen lärde sig villkoren, diskussionen tystnade.

Nu uppmanar några forskare i socialt arbete socialarbetarna att höja sina röster i debatten. http://svtdebatt.se/2011/02/forskarupprop-socialarbetarna-maste-vaga-beratta-om-misaren/

Fattiga barn och social forskning

Jag har med stor behållning läst Susanna Alakoskis artikel. Därför vill jag sprida den vidare.

http://svtdebatt.se/2011/02/omojligt-att-hjalpa-de-fattiga-barnen-nar-social-forskning-inte-tas-pa-allvar/