Social debatt och beskrivningar av verkligheten utifrån socialarbetares perspektiv har inte stått högt i kurs under många år. Ofta har reportagen handlat om misslyckanden i socialtjänsten, sällan socialarbetares beskrivningar av sociala realiteter. Samtidigt har det varit förenat med risker för enskilda socialarbetare, eller deras chefer att beskriva verkligheten utifrån sociala perspektiv, när kanske de ledande politikerna önskar ge en annan bild.
Tystnaden i yrkeskåren har gradvis brett ut sig. Samtidigt vill jag hävda att taket för social debatt lokalt sänktes mest under 1990-talets nedskärningar i välfärden. Under den senare halvan av 1990-talet var jag ordförande i Föreningen Sveriges Socialchefer. Via en mindre studie då och direktkontakt med medlemmar kunde vi se hur villkoren förändrades. Cheferna tvingades anpassa sina bilder av den lokala verkligheten till den som lokala politiker ville förmedla. De chefer som avvek från ibland förljugna skönmålningar, ansågs svåra att samarbeta med. En del kompetenta chefer tvingades bort under den här tiden till förmån för mer "samarbetsvilliga". Ytterst sällan avgick en kommunpolitiker. Cheferna i omgivningen lärde sig villkoren, diskussionen tystnade.
Nu uppmanar några forskare i socialt arbete socialarbetarna att höja sina röster i debatten. http://svtdebatt.se/2011/02/forskarupprop-socialarbetarna-maste-vaga-beratta-om-misaren/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar