Har lyssnat på nationalekonomen Ingvar Nilsson som visar en samhällsvinst på 10-15 milj kr på varje person som socialtjänsten räddar från utanförskap.
Man borde se insatsen som en investering i stället för en kostnad. Men stuprören och inom dem sugrören i kommunernas och statens ekonomi förhindrar detta tänkande. Investeringar kräver långsiktigt tänkande. Längre än flera valperioder och ännu längre än kortsiktiga statliga eller kommunala budgetar.
Slutsats: Skapa socialt investeringsutrymme, slå sönder stuprören!
Återstår: Att övertyga räknenissarna i statliga och kommunala stuprör att anta detta perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar