fredag 14 oktober 2011

Historiskt tillkännagivande och ett gott avslut för mig

I dag kom så meddelandet att regeringen bjudit in till en ceremoni för att ge upprättelse åt personer som utsatts för övergrepp eller försummelse när de varit omhändertagna av samhället under sin barndom. Jag fick meddelandet i bussen på väg till jobbet i morse. Det kändes stort att läsa pressmeddelandet. Jag blev både rörd och lättad på ett sätt som överraskade mig lite. Här är länken till pressmeddelandet: http://www.regeringen.se/sb/d/14412/a/178013.

Jag är tacksam för att alla de personer som berättat sin barndomshistoria för Vanvårdsutredningen äntligen ska få en officiell ursäkt och ett erkännande från det svenska samhället. Ursäkten gäller också alla de som inte anmälde sig i tid till utredningen, inte kände till den eller avstod av andra skäl. Alla vanvårdade får ett erkännande av att samhället brustit i sitt ansvar och en ursäkt å hela samhällets vägnar. Sverige genomför för första gången (tror jag) en stor upprättelseceremoni där hela den officiella makten i stat, kommuner och landsting deltar.

Arrangemanget i Blå hallen i Stockholms stadshus den 21 november kommer att direktsändas i TV. Det officiella upprättelsetalet till alla drabbade kommer att hållas av riksdagens talman Per Westerberg. Hennes Majestät Drottningen, företrädare för regeringen och riksdagens partier kommer att närvara. Även representanter för kommuner, landsting, myndigheter och organisationer kommer att bjudas in. Det fullständiga programmet kommer att ges vid ceremonin.

Under ceremonin gäller särskilda förhållningsregler för fotografering och filmning. Medierepresentanter inbjuds att bevaka ceremonin från särskilda medieplatser. Under arrangemanget kommer inte medier att ha möjlighet att intervjua drabbade. Respekt för integritet och sekretess ska prägla arrangemanget.

Både de som närvarar vid ceremonin och de som inte gör det har möjlighet att få en skriftlig ursäkt hemskickad till sig. På regeringens hemsida går det att läsa mer om upprättelseceremonin, Allmänna barnhusets utställning mm. Följ den här länken: http://www.regeringen.se/sb/d/15109/a/174650

Personligen är jag tacksam och stolt över att en utredning kan göra skillnad. Vanvårdsutredningen började för fem år sedan i liten skala och med ifrågasättande från omgivningen. Efter den första delrapporten, ett tunt häfte med intrycken från drygt sextio intervjuer, förstod vi och omgivningen att detta skulle växa. Den andra rapporten, Vanvård i social barnavård under 1900-talet, SOU 2009:99, ledde till att regeringen konstaterade att "utredningsrapporten ger tillräcklig information för att kunna konstatera att det förekommit vanvård och övergrepp i den sociala barnavården i vårt land". I utredningssammanhang kallas det för ett stort erkännande. Omedelbart tillsattes Upprättelseutredningen och nu har de båda utredningarnas förslag om en officiell ursäkt från samhället blivit verklighet.

Den tredje tryckta rapporten i kedjan av granskning och upprättelse var Vanvårdsutredningens slutrapport som presenterades den 29 september. Den finns att tanka hem här:http://www.regeringen.se/sb/d/14017/a/176670.

Troligen var detta mitt sista stora statliga utredningsuppdrag. Att få beskedet om en upprättelseceremoni den här vackra fredagen kändes bra,  på samma dag som jag ska diskutera min egen framtid med personalchefen. Tidig pensionering eller utreda mera - det är frågan?