torsdag 13 september 2012

Läs Mårten Schultz artikel om ersättning till de vanvårdade

Igår skrev professorn i civilrätt, Mårten Schultz, en viktig krönika i DN. Den handlar om Sofia Rapps stämningsansökan och hur den skildrar ett barns helvete. Sofia har varit placerad i fosterhem av den sociala barnavården. Hon har offentligt berättat hur hon varit utsatt för övergrepp och försummelse och att hon intervjuats av Vanvårdsutredningen om detta. Men Sofia var placerad efter 1980 och går därför, tillsammans med flera andra, miste om den ersättning som regeringen förslagit ska utgå till offren. Mårten Schultz avslutar sin artikel med att "regeringen borde läsa igenom hennes stämningsansökan och fundera en gång till över om det är helt nödvändigt att dra en linje just 1980". Jag delar hans uppfattning.

I Vanvårdsutredningens slutrapport konstaterade jag att utredningen "inte haft någon tidsangivelse för gransk­ningen av den sociala barnavården. Framåt i tiden har uppdraget avgränsats av preskriptionstider för åtal. [....] Upprättelseutredningen hade däremot i sina direktiv, av skäl som inte motiverades, tidsgränsen 1920–1980. Det kom att på­verka utredningens förslag. Det finns sammanlagt 94 personer som är födda 1970 och senare som intervjuats av Vanvårdsutredningen. Dessa skulle med Upp­rättelseutredningens förslag uteslutas ur gruppen som omfattas av ursäkt och ersättning om övergreppen skedde efter 1980." Jag föreslog därför i slutrapporten att "alla som blivit utsatta för övergrepp och allvarlig försum­melse, vars ärenden inte är så nya att de faller inom ramen för åtal, bör omfattas av Upprättelseutredningens olika förslag till upprättelse." (SOU 2011:61, s. 67-68)

Det är fortfarande oklart varför Upprättelseutredningen, fick andra direktiv än Vanvårdsutredningen. Sannolikt berodde det på ett misstag i beredningen av ärendet. Tyvärr kom överenskommelsen med Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet också att innehålla begränsningen till 31/12 1980. Att man behöver sätta en gräns motiveras senare i propositionen om ersättning, men inte varför den sätts till 1980.

Propositionen om "ersättning av staten till personer som utsatts för övergrepp eller försummelser i samhällsvården" (Prop. 2011/12:160) lämnades till riksdagen den 14 juni 2012. Det var drygt åtta månader efter det att jag lämnat Vanvårdsutredningens slutrapport till regeringen, där jag redovisade en annan uppfattning i frågan. Men mitt förslag, eller andra avvikande synpunkter från Vanvårdsutredningen nämns inte med ett ord i propositionen, eller i den lagrådsremiss som föregick densamma.

Vanvårdsutredningens många intervjuer och arkivstudier är den faktiska grund som hela upprättelseprocessen för de vanvårdade vilar på. Att utredningens slutrapport, med avvikande uppfattningar, inte ens nämns i regeringens proposition är anmärkningsvärt.

Jag hoppas att riksdagen har förmåga att självständigt pröva den bortre tidsgränsen och komma fram till ett annat resultat än 1980.

Länk till Mårten Schultz artikel:  http://www.dn.se/nyheter/stamningsansokan-skildrar-ett-barns-helvete.

Länk till Vanvårdsutredningens slutrapport: http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/66/70/7ccfaa21.pdf