Vanvårdsutredningen i media

Under några timmar har jag nu gått igenom medianyheter och kommentarer till presentationen av Vanvårdsutredningens slutrapport i torsdags (29/9). Jag tycker generellt att utredningen fick stort utrymme. Det är också lätt att förstå att medierna fokuserat på att jag har en annan uppfattning än regeringen om tidsgränsen för ersättning. I mina direktiv fanns det inte någon 1980-årsgräns. Gränsen var om ärendet var preskriberat eller ej. Att söka konflikt ingår ju som en ryggmärgsreflex i nyhetsliturgin. Nu får man vänta på fackpressen för att få mer initierade bedömningar av rapportens innehåll.

Men jag blev uppriktigt irriterad över Studio1 i P1. Jag medverkade där kl. 16.00. Förhoppningsvis lyste inte min irritation igenom i själva inslaget, men jag kände inte igen detta vanligtvis mycket lyssnarvärda samhällsprogram. Jag har också kommenterat detta på deras hemsida så här:

"Jag blev också överraskad och irriterad över att studioreportrarna hade större omsorg om de utpekade förövarna än de som hade drabbats som barn. Dessutom verkade de dåligt förberedda. Jag kände inte igen Studio1 där jag medverkat flera gånger.

För mig var detta ett lågvattenmärke. Jag hoppas dock att min irritation inte sken igenom under sändningen. Jag är också tacksam för att detta är det enda mediet som så påtagligt valt de utpekade förövarnas perspektiv."

Alla kan ha en dålig dag på jobbet.

För egen del tänker jag nu ta några dagars ledighet och ägna mig åt att njuta av den svenska fjällvärldens höstfärger.